- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
216

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk utrikespolitik. Av Rütger Essén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

begynt på de ekonomiska och kulturella områdena. På det
politiska gebitet bör utvecklingen icke forceras. Opinionen mognar
här långsammare. Men tendensen är lika omisskänlig som
ofrånkomlig.

Den nya europeiska östfronten är baserad på Östersjön och har
två jämförelsevis fasta punkter: Finland och Polen. Finlands
självständighet hälsades hos oss med spontan och naturlig glädje.
Dennas betydelse för oss i olika hänseenden ligger också i öppen
dag. Polens återuppståndelse och ännu mer dess senare snabba
konsolidering äro ur svensk synpunkt även att betrakta med
odelad tillfredsställelse. Vi beklaga varje misshällighet mellan Polen
och Tyskland, och vi beklaga särskilt, att Versailles-freden
avsiktligt skapat nya och svåra friktionsmöjligheter längs de polska
västgränserna, men vi veta att Polens huvudfront är och måste
vara vänd mot öster. Och grundvalen för vårt förhållande till
det nya Polen måste alltid sökas i en klar insikt om det tydliga
och beständiga svenska intresse som ligger i att en jämförelsevis
betydande makt kan göra sig fullt självständigt gällande mellan
de båda alltid stora makterna Ryssland och Tyskland.

Efter 1922 är det nya Öst-Europa i sina huvuddrag färdigt. I
nordöst skedde detta genom finska kriget 1918 och polska kriget
1920—21, i sydost med Turkiets återupprättelse genom Mustafa
Kemals seger 1922, beseglad i Lausanne-freden 1923.
Parisfredernas planer för Öst-Europa hade därmed i stort sett slagits i
spillror, och i varje fall har det nya status i detta avsnitt av
världsdelen icke kommit att dikteras av de segrande
västmakterna. Det har skapats av de berörda folken själva, långsamt
framgått ur kaos och förvirrade motsättningar, men det resultat
som i dag föreligger synes icke desto mindre i många hänseenden
solidare och naturligare än det Europa, vars grundlinjer
uppdrogos i Paris 1919.

Det stora huvudfaktum i det nya Öst-Europa är den ryska
västgränsens dragning från Norra Ishavet över Finska vikens hörn
till Svarta havet. Den stora europeiska uppgiften mot öster är
att stärka och upprätthålla denna gräns. Bakom denna gräns
skymtar det stora problemet Ryssland, som nu och framdeles
liksom alltid förr även är Sveriges största utrikespolitiska problem.

Sveriges uppgift gent emot Ryssland är i princip lätt att
formulera. Här som överallt annorstädes ligger det svenska intresset i
fredspolitik. Gent emot Ryssland innebär en verklig fredspolitik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free