Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Svensk utrikespolitik. Av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man med kännedom om dessa kretsars mentalitet alltid kan utgå
ifrån att de föredraga katastrof och även nederlag och fall
framför abdikation.
Slutsatsen härav blir att svensk utrikespolitik måste räkna med
en konflikt Ryssland—Europa som en fullt reell och kanske i tiden
mycket näraliggande möjlighet. Går utvecklingen mot kris, kunna
vi ej hejda den. Man kan i så fall heller svårligen tänka sig annat
än en allmän konflikt. Varje lokal sådan skulle snabbt utvidgas
och Östersjön med visshet bli en huvudkrigsskådeplats.
Neutralitet bleve också i ett dylikt läge praktiskt utesluten.
Nationernas-förbunds-förpliktelserna äro icke — som man i Sverige ofta synes
inbilla sig — universell utan partikulär folkrätt, de binda alltså
icke hela statssystemet utan endast traktatmässigt de anslutna
medlemmarna. En utomstående makt som Sovjetunionen har
ingen skyldighet att finna de enligt förbundsakten Sverige åvilande
förpliktelserna förenliga med neutraliteten — och skulle helt visst
heller icke göra det. En svensk utrikesledning som bortser från
den fullt reella möjligheten av en krigisk konflikt med Ryssland
och icke härav drager de för vår utrikespolitik och
försvarsberedskap nödvändiga konsekvenserna försummar sin första plikt:
vaksamheten. I nuvarande geopolitiska läge te sig emellertid de
möjliga konsekvenserna för oss av en dylik krigisk konflikt betydligt
mindre hotande än vad som syntes sannolikt 1914.
Den svenska opinionen har i allmänhet icke klart för sig att
utrikespolitik är en verksamhet av helt annan art än
inrikespolitik. I den förra gäller det framför allt att rätt bedöma det
faktiska läget och dess möjligheter. En världsmakt eller en
stormakt kan i större eller mindre utsträckning påverka och förändra
detta läge; för Sverige är detta endast undantagsvis möjligt. Desto
betydelsefullare är det att vår utrikesledning ser den verkliga
situationen klart. En statsman får därvidlag icke hemfalla till
vare sig optimism eller pessimism, framför allt icke taga sina
önskningar och sympatier för verkligheter. Misstag i
inrikespolitiken kunna i allmänhet med större eller mindre kostnad
rättas till; i utrikespolitiken kunna följderna av en dags missgrepp
belasta en nations framtid för decennier och generationer. En
verklig svensk utrikespolitik blir egentligen möjlig först sedan
opinionen på detta område mognat. En dylik utveckling kräves
av tidsläget men har ännu icke nått över sin första begynnelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
