- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
220

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nationalism och världsmedborgarskap i den grekiska antiken. Av S. Neander Nilsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

numera i det moderna centraliserade Grekland mest en
traditionell terminologi utan någon reell betydelse. Betydelsen i antiken
var dock så mycket som möjligt reell, då varje liten bergsdal och
varje kuststräcka med en stad på var för sig utgjorde en stat
med egen krigshär, egna lagar och egen styrelse.

När Homeros låter grekerna företa sitt gemensamma härjartåg
mot Troja, är det märkligt, att han icke har något gemensamt
namn, som han kallar dem med. Att de i grund och botten alla
äro av samma folk, har han tydligen på känn, men han kan icke
på något sätt sammanfatta dem under en gemensam benämning.
Orden Hellenes och Panhellenes, som Homeros använder, äro
hos honom ännu blott beteckningar för en del av folket.
Hellenes = greker möter oss först hos Hesiodos omkring 700 f. Kr.
Från början var Hellas endast en liten provins i Thessalien, och
förhållandet mellan det lilla Hellas och det senare stora är
detsamma som mellan Schwyz och Schweiz: en liten kanton har på
något sätt kommit att ge namnet åt hela sammanslutningen av
kantoner.

Märkligt nog tyckas grekerna mycket tidigare ha haft en
gemensam beteckning för det icke-grekiska, det i etnologiskt
avseende utländska, än en sammanfattande benämning på sig själva.
Ordet barbaros = utlänning förekommer mycket tidigt och torde
kunna förutsättas vara bekant även för Homeros. Från det
grekiska barbaros kommer ju det moderna ordet barbar med en helt
annan betydelse än den ovan angivna. Ordets moderna mening
härstammar emellertid även den från grekerna, även om den icke
är den ursprungliga. Från början betydde barbar ingenting
annat än rätt och slätt en människa från ett främmande folk med ett
oförståeligt tungomål. Reduplikationen bar-bar är förmodligen
endast ett försök till en ljudmålning, ett onomatopoietiskt uttryck
för underligt pladder och oförståeligt stammande. De konstiga
ljud, som t. ex. en kokande gryta frambringar, kallades ävenledes
i Grekland för barbariska.

Först efterhand får barbaros en mera odiös betydelse.
Orsaken är närmast det krigiska framträngandet av flera asiatiska
folkslag över den mindre-asiatiska kontinenten ända fram till
grekstäderna på kusten. Vi känna till härjningar av kimmerier
och skyter; och omkring sekelskiftet mellan sjätte och femte
århundradet kommo perserna, vilka som bekant gjorde sig kända
som rövare och plundrare även inom det grekiska moderlandets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:36:33 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free