- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
221

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nationalism och världsmedborgarskap i den grekiska antiken. Av S. Neander Nilsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gränser. Berättelserna om persernas våldsdåd gåvo även i senare
tider rikt stoff åt folkfantasien, och det fanns troligen icke många
ställen i Grekland, där det icke låg något av väder och vind och
jordbävningar förstört gammalt gudatempel, som ej för främlingar
förevisades som ett tecken på barbarernas raseri. — Redan ett par
hundra år före perserkrigens tid hade emellertid grekerna även
på annat håll och på annat sätt kommit i beröring med
mångahanda främmande folk. Med! detta åsyftar jag särskilt den
grekiska kolonisationen överallt vid Medelhavets kuster. Längs alla
östra Medelhavets stränder finna vi efterhand grekiska kolonier;
likaledes vid Svarta havet och Adriatiska havet och på Sicilien
och i Italien och ända bort till Marseille i Sydfrankrike i väster.
Denna kolonisation och den därav förorsakade beröringen med
vilda och okultiverade folk illustreras på ett lustigt sätt i de
grekiska sagorna. Odysseus är en sjöfarare av denna goda gamla
typ, och de många skepparhistorier om konstiga folk och underliga
äventyr, som Odysséen innehåller, äro säkerligen endast ett fåtal
av dem som blivit berättade. Till de litterärt fixerade
skepparlögnerna från den första koloniseringen hör också
argonauterlegenden och en del av Herakles’ äventyr.

De flesta av de folk, som grekerna under sin tidigare historia
råkade stöta på, voro säkerligen av sådan beskaffenhet att den
mer än väl förklarar grekernas ringaktning för främlingar och
deras egen nationella självhävdelse. Den förklarar också det
egendomliga i, att termen barbar för all framtid blev fastslagen
till att betyda någonting rått, okultiverat, dumt och nära på
djuriskt. Emellertid ha grekerna härvidlag gjort sig skyldiga till
en alltför långt gående generalisering. Man förbisåg t. ex. att
folk sådana som egypter och babylonier och under vissa
förhållanden t. o. m. perser i en mångfald avseenden voro grekerna
kulturellt överlägsna och att grekerna själva från en del av dessa
folk hämtat sina första lärospån. Grekerna besutto emellertid
alltid i förhållande till dessa österländska kulturfolk den större
fysiska dugligheten, och detta var tydligen någonting, som man
visste att sätta värde på hos det folk, som mer än något annat
dyrkat den kroppsliga skönheten. Betecknande för detta
betraktelsesätt är berättelsen om den spartanske fältherre, som lät
avkläda några infångade perser och ställa upp dem nakna på en
estrad för att visa sina grekiska soldater huru eländiga dessa
perser sågo ut, när de saknade kläderna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free