- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
222

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nationalism och världsmedborgarskap i den grekiska antiken. Av S. Neander Nilsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det är särskilt perserkrigen och deras segerrika fullbordande,
som under femte århundradet ge ytterligare stoff till grekernas
nationella självgodhet. Utgångspunkten är Hellas och
»barbarernas land» ställda som motsatser mot varandra utan försök till
differentiering. Hellener och barbarer är liktydigt med alla jordens
invånare eller hela mänskligheten. Självfallet är resonemanget
ologiskt. Barbarerna äro icke betraktade som en art, en genus
för sig till skillnad från hellenerna, utan hela delningen
uppkommer praktiskt taget på det sättet, att hellenerna inta en
särställning utanför och så att säga ovanför mänskligheten som sådan.
Dessa logiska brister i betraktelsesättet ha senare icke blivit
obeaktade vid den begynnande oppositionen mot tankegången.

Emellertid var denna åskådning för det femte århundradets
greker så pass självfallen, att den utan större reservation
accepterades t. o. m. av tidens största andar. Om Herodotos gäller det
visserligen, att han mer än någon annan grek tillförene fått se och
lära känna utländska folk och deras seder och tänkesätt och att
han i viss mån tyckes ha förstått att uppskatta även de
egenskaper, som grekerna icke ägde. Vi finna även hos honom svaga
ansatser till en opposition mot det tänkesätt, som lät människornas
värde bero på deras olika språk, tillfälliga bostadsort och relativt
betydelselösa särdrag, seder och åskådningar. Som en illustration
till denna uppfattning verkar följande lilla anekdot, som Herodotus
berättar i sin tredje bok och som jag tillåter mig att återge.

Perserkonungen Darius riktade en gång till grekerna vid sitt
hov den frågan, hur mycket de skulle vilja ha för att äta upp sina
döda föräldrar. Grekerna svarade honom, att de till inget pris
skulle vilja göra det. Då frågade konungen i grekernas närvaro
några indier, hos vilka det var sed, att barn åto upp sina döda
föräldrar, hur mycket de skulle vilja ha för att bränna sina
föräldrars lik. Indierna skreko förskräckta till och bådo honom att
icke använda så syndiga ord. Därtill reflekterar Herodotos, att
Pindaros tydligen har rätt, när han säger, att Nomos, d. v. s.
konventionen, bruket och den konventionella åskådningen är allas
behärskare. Emellertid gäller det beträffande Herodotos ävenledes,
att hela hans stora historieverk är tillkommet med ändamål att
skildra kontroversen mellan hellener och barbarer och hellenernas
obestridliga första roll i denna kontrovers. Herodotos underlåter
sålunda icke att stadigt betona grekernas andliga och moraliska
överlägsenhet över perserna, och på ett ställe låter han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free