- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
223

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nationalism och världsmedborgarskap i den grekiska antiken. Av S. Neander Nilsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

spartanerna varna athenarna för de främmande inkräktarna med orden:
»om barbarer gäller det, att de varken hålla tro eller loven».

Aischylos, Herodotos’ store samtida, delar med den sistnämnde
en viss obestämd respekt för perserna och deras rike. Det är detta
slags barbarvänlighet, som Plutarchos vid sin kritik av Herodotos
en gång så starkt skulle angripa. Aischylos har emellertid samma
barbarvänlighet, fastän den aldrig har blivit angripen. Å andra
sidan framhåller Aischylos ofta barbarernas slaviska natur i
motsats till den hellenska friheten. Detta gör han på upprepade
ställen i den sköna tragedien »Perserna», som tillkommit som ett
förhärligande av grekernas seger, och alldeles särskilt kommer
detta förhärligande till synes i det stycke i tragedien, som berättar
om perserdrottningen Atossas dröm: Hon ser i drömmen, huru
hennes son Xerxes har spänt två kvinnor för sin vagn, den ena klädd som
persiska och den andra som hellenska. Under det att persiskan
lydigt böjer sig under sele och ok, söndersliter emellertid
hellenskan i raseri både tömmar och tyglar, och konungen störtar ned
från vagnen.

Aischylos’ åskådning möta vi även hos de båda andra stora
tragöderna, Sofokles och Euripides, ehuruväl den hos den senare har
blivit åtskilligt modifierad.

På ett ställe framhåller Platon, att en klyvning av
människosläktet i hellener och barbarer måste vara oriktig, då det är
omöjligt att i alla barbarer se bara en enda art och i den meningen
ställa upp dem i ett motsatsförhållande till hellenerna. Tvärtom
finns det ett ändlöst antal av olika slags barbarer, som skilja sig
från varandra på alla sätt och framför allt i språket. Det vore
tydligen riktigare att försöka en uppdelning av människosläktet
i män och kvinnor. Överhuvudtaget opponerar Platon på olika
ställen mot den gängse åskådningen.

Detta är emellertid mest teori. I verkligheten känner också
Platon som varje nationellt medveten hellen, att den djupa klyftan
mellan de båda olika folkraserna är omöjlig att överbygga. En
historia, som berättas om Platon, är i detta avseende mycket
betecknande, även om den inte är sann. Det kan påpekas, att i vissa
versioner är det Platons lärare Sokrates, som är hjälten i
berättelsen. Frånsett de olika namnen (även filosofen Thales
förekommer) är emellertid historien alltid lika och berättar om den vise
mannens tack till gudomen för det gynnsamma öde, som hade
låtit honom födas som människa och icke som djur, som man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free