Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Nationalism och världsmedborgarskap i den grekiska antiken. Av S. Neander Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
också de som ha samma förfäder. Vidare äro alla medborgare
släkt, försåvitt de tillhöra samma fädernesland och ha social
gemenskap. På samma sätt tala vi om släktskap mellan hellener
och hellener och barbarer och barbarer och till slut om en
allmän släktskap mellan! alla människor, detta antingen av den
grunden, att de härstamma från samma fäder eller därför att de
leva på samma sätt, ha samma inre karaktärsdrag och äro av
samma art. Alltså uppställer jag den tesen, att alla människor
äro släkt med varandra».
Den originelle man, vars namn inleder denna lilla studie, är i
alldeles eminent mening opponenten inom det grekiska
kulturlivet. Hos Diogenes möta vi för första gången inom den grekiska
filosofien det individuellas krav och individens värde betonat.
Sokrates var en god medborgare i Athen och kämpade och blödde
som soldat för sitt fädernesland. För Platon var frågan om
staten och bästa formen för dess organisation en av livets viktigaste
frågor. Detsamma gäller även Aristoteles. Mot allt detta
opponerar sig Diogenes. Han är fosterlandslös, och han kan icke
tänka sig något löjligare än den statliga maktens former och lagar.
Han är sig själv nog, och utom honom själv är det bara en sak
till som betyder något, den dygd han genom umbäranden och
askes utövade. Traditionen påstår, att Diogenes var född i Sinope
vid Svarta havet, men varken Sinope eller Athen ha någonsin
haft något att betyda för denne filosof, som i djupaste mening
aldrig ägt något annat fädernesland, någon annan familj eller
någon annan egendom än sig själv. Diogenes var kosmopolit,
d. v. s. han var hemma ingenstans och allestädes, men han var
framförallt varken athenare, theban eller megapolit; han var
endast Diogenes, sin egen behärskare, men för övrigt ingens herre och
ingens slav och medborgare till ingen. Vad som gäller om
Diogenes är även tillämpligt på hans lärjungar och hela den kyniska
skolan. Krates, Diogenes’ mest bekante efterföljare, säges ha
yttrat, att hans fädernesland var armodet och att Diogenes var hans
medborgare. Det finns ett nästan religiöst patos i denna kyniska
åskådning, som ställer en eländig flykting från mindre Asien och
en rik och välboren theban bredvid varandra som likvärdiga
medborgare i ett andens rike. »Krates frigiver härmed Krates från
Thebe!» Uttrycket härstammar från mannen själv, och
frigivningen innebar en frihet från alla behov, under vilka han tidigare
varit slav. För kynikern existerar varken hus eller hem, pengar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
