Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Nationalism och världsmedborgarskap i den grekiska antiken. Av S. Neander Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egendom eller fädernesland. Vad han äger är en grov yllemantel,
en säck och en tiggarstav, och han har sitt fädernesland
allestädes och ingenstans.
Den kyniska åskådningen om världsmedborgarskapet har övat
inflytande på alla senare filosofskolor, men det är dock
huvudsakligen stoikerna, som ha upptagit, utfört och fullkomnat de
kyniska idéerna. Stoikern är liksom kynikern kosmopolit, även
om han är det i annan mening. Zenon, skolans grundare, lärde,
att det fanns två slags egendom: inre och yttre, andlig och timlig.
Till den timliga hörde fäderneslandet, och ett gott fädernesland
var ett timligt gott och ett dåligt fädernesland ett ont. Om
staten och fäderneslandet bekymrar sig stoikern endast i den mån
han icke har viktigare ting att tänka på. Detta torde dock för en
rätt och sann stoiker vanligtvis vara fallet.
Stoikern är emellertid icke som kynikern en eremit. Fastmera
är han i sitt liv och sitt tänkande inriktad på att söka
gemenskapen. Men urvalet av dem, med vilka gemenskap är möjlig, sker
strängt och strikt enligt de stoiska lärosatserna. Till den stoiska
gemenskapen räknas icke utan vidare vare sig föräldrar,
släktingar, medborgare eller landsmän, såvida de icke fylla dygdens
mått. Däremot hör till stoikerna var och en, må han än vara en
främling från ett föraktat folk, en fattig usling eller en slav, så
snart han i sedlighet och dygd visar sig vara en stoikers jämlike.
Därmed försvinna alla gränser, såväl sociala som nationella.
Stoikern är som sagt kosmopolit, en medborgare i Kosmos, men
för att förstå den stoiska kosmopolitismen, måste vi också
försöka fatta vad det stoiska Kosmos är. Kosmos är enligt grekerna
världen, men det stoiska Kosmos är mer än världen. Kosmos är
för stoikern ett organiskt levande väsen, vars alla delar äro
besjälade. Kosmiska delar äro himlen och stjärnorna och jorden och
allt som på jorden lever och rör sig och andas, människor och
djur och växter: allt besjälas av Kosmos’ livgivande ande. Men
denna ande är det gudomliga i Kosmos, och därför är också
Kosmos själv Gud. Stjärnorna, jorden och människorna som delar
av Kosmos äro också delar av Gud. I denna enda fullkomliga stat
är det sålunda icke längre någon skillnad mellan Gud och
människan. Människan är Gud och Gud är människa i ett evigt
oföränderligt sammanhang.
Kristendomens samband med stoicismen är ett spörsmål som
egentligen hör hemma i ett annat resonemang. Men när vi hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>