Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - Bernhard Estlanders Castrén-biografi. Av Ragnar Numelin - B. Estlander: Mathias Alexander Castrén, hans resor och forskningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finskan allmogens — utom pä prästgårdarna i finska trakter, där
finskan ej var helt undanskymd. Både Castréns far, Christian Castrén,
och hans mor Susanna Sofia Fellman hörde till gamla österbottniska
prästsläkter, av vilka i den Fellmanska präster verkat i Lappmarken
över tvåhundra år. Castréns farbror, kyrkoherden i Kemi d:r
Mathias Castrén, var kanske en märkligare kulturpersonlighet än
Christian Castrén: med sin kyrkliga verksamhet förenade han
upplysningstidens vakna intresse för vetenskap och ekonomisk utveckling och var
dessutom en skicklig botanist med europeiskt rykte. Även från
prästgården i det nära Tervola belägna Kemi mottog M. A. Castrén starka
intryck.
Unge Castrén växte upp både i Tervola och i Rovaniemi, till vilken
sistnämnda ort Castréns far sedermera förflyttades för att dock gå
bort då den unge Mathias Alexander var blott tolv år gammal. Det
var ingen lätt sak för modern att i ett skuldsatt hem uppfostra åtta
barn, därav sju minderåriga. Men de flesta av barnen kunde slutföra
sin skolgång i Uleåborg, dit familjen överflyttade och Mathias
Alexander fick läsa sig till studenten.
I Helsingfors kom Castrén in i ovan nämnda krets av sedermera
så märkliga män. Under de första studieåren synes Castrén ej haft
ett bestämt mål i sikte: det var först orientaliska språk, från vilka
han föres över till det som skulle bliva hans livsmål: de finsk-ugriska
och altaiska språken. I studentlivet tog Castrén livlig del;
verksamheten här saknade ej sin politiska poäng: de akademiska fäderna
ansågo också österbottniska nationen som oroligheternas och
oppositionens näste, varför den småningom delades.
Åren 1830—1832 finna vi Castrén som informator hos major von
Willebrand på Eriksberg i Uskela, där Castrén kom i beröring med
några av tidens ämbetsmannafamiljer. År 1838 sker den första
forskningsfärden, en allmänt orienterande färd genom Finlands Lappmark
upp till Enare, Utsjoki och Tanadalen. Den resan får en fortsättning
år 1841 till delvis samma trakter — grundläggande resor för Castréns
vidare forskningar under 1840-talet. Då blir det ett betydligt mer
omfattande program: under olika år besöker Castrén Vita
havstrakterna, han gör upprepade färder till samojederna på Sibiriens tundror,
till trakterna av Ob och Jenisej och han söker djupt inne i Ryssland
»de finska stammarnas vagga», färder, på vilka vi här ej kunna
närmare inlåta oss. Här må blott nämnas, att bland de orter Castrén
i Sibirien besökte var Tymskoje, en av nomader omströvad skogsby
på vägen till Narym. Senare forskare som Kai Donner ha besökt
den, men framför allt har Tymskoje vunnit en plats i Finlands
historia som senator Svinhufvuds förvisningsort 1914—1917.
Mellan Castréns olika resor infaller en betydande vetenskaplig
produktion, Kalevalaöversättningar, doktorsdisputation, docentur o. s. v.
Och, vad märkligare är, även en politisk verksamhet.
Estlander erinrar om, att Castréns brev till Snellman, vilka när
Snellmanbiografien under det ryska väldets tid i Finland utkom, icke
kunde publiceras, innehålla en märklig passus, som visar vad den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
