Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 8 april 1929 - Socialpolitiska organisationsproblem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna viktiga fråga på sin slutliga lösning. De ursprungliga planerna
på en obligatorisk försäkring av mycket stor omfattning, vilka togo
fast form i socialförsäkringskommitténs förslag 1919, kunde på grund
av ekonomiska förhållanden ej förverkligas, och ju mer tiden gått, desto
mer har tanken på sjukförsäkringens ordnande på frivillighetens väg
vunnit mark. Hittills ha de förslag om en på denna grund ordnad
sjukförsäkring, vilka förelagts riksdagen 1926 och 1927, ej vunnit
gillande, men deras behandling har allmer klarlagt, att frivillighetens väg
är den, som numer har de största utsikterna att föra till en lösning.
Det är ock denna väg, som socialministern i sina direktiv bestämt
anvisar. I betraktande av de omfattande konsolideringar, som under
senare tid ägt rum inom sjukkasseväsendet, och vilka utgöra en viktig
förutsättning för ett rationellt statligt ordnande av frågan, förefaller det,
som skulle det tagna initiativet ha goda utsikter att kunna leda till ett
gott resultat, även om det kommer att bli förenat med åtskilliga
svårigheter att i en frivillig sjukförsäkring kunna vinna det önskade säkra
underlaget för en obligatorisk pensions- och invaliditetsförsäkring.
Den tredje och viktigaste av de trenne utredningarna rörande
sjukvården avser i själva verket intet mindre än en grundläggande plan för
hela vårt sjukvårdsväsen. Sedan gammalt råder inom detta tämligen
oordnade administrativa förhållanden. Sjukvården uppbäres dels av
staten, dels av kommunen, närmast av landstingen och de i landsting ej
deltagande städerna. Gränserna mellan vad som skall åvila den ena.
eller den andra av dessa parter ha emellertid varit svävande, och än har
en sjukvårdsuppgift lagts helt på staten, än helt på kommunen, än på
den ena parten med bidrag från den andra. Detta handlande från fall till
fall har lett till en bristande planmässighet i det hela och till att vår
sjukvårdsbudget varit oöverskådlig och oredig. Sjukvårdsbehoven hava
blivit ojämnt tillgodosedda, samtidigt som den bristande planmässigheten
även ekonomiskt gett otillfredsställande resultat.
Olägenheterna av den nuvarande ordningen har uppmärksammats
på olika håll. Sålunda ha läkarna sedan en längre tid tillbaka börjat
påpeka dessa brister i planmässighet, vilka stått hindrande i vägen för
ett tillfredsställande ordnande av många sjukvårdskrav. Den förste, som
mera bestämt framförde kravet på en sjukvårdsplan, var banbrytaren för
den moderna kirurgien i vårt land, John Berg, och sedermera har hans
förslag vunnit livligt understöd från många läkare i framskjuten ställning
och av olika läkarorganisationer. Frågans mognande har även
påskyndats av en helt annan omständighet. De olika sjukvårdsområdena
hava mycket olika ekonomiska bördor för sin sjukvård, och detta har
småningom lett till tanken på en ekonomisk utjämning dem emellan.
Förutsättningen för en sådan är emellertid givetvis förefintligheten av
bestämmelser om de prestationer som skola bliva föremål för denna
utjämning, och då riksdagen 1927 begärt en sådan, kom detta krav att
verksamt understödja det tidigare från läkarhåll resta kravet på en
sjukvårdsplan.
Den uppgift, som förelagts de för denna utredning tillsatta sakkunnige,
är både omfattande och vansklig, men det förefaller, som vore de av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
