Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 8 april 1929 - Den franska antiklerikalismen i motvind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De nya budgetsartiklarna 33 till 41 ersattes sålunda av en knippa
lagförslag, nio till antalet, ett för var och en av de missionerande
kongregationer, vilka regeringen önskar tillförsäkra förmånen av
rekryterings- och rekreationsanstalter på hemlandets mark. Två av dessa
kongregationer äro kvinnliga, nunnorna av orden L’Enfant Jésus du Puy,
som bedriva missionsverksamhet bland indianer i norra Canada, och
systrarna av orden Vår Fru av Apostlarna, vars missionsfält ligga i
Franska Västafrika och Egypten. Den förra skulle få en
utbildningsanstalt i Le Puy med 35 nunnor och 50 noviser, den senare sex med
80 nunnor och 500 noviser. Bland de sju manliga ordnarna märkas
främst de på sin tid av kardinal Lavigerie organiserade Vita fäderna,
som ha sitt verksamhetsfält i Franska Nordafrika och Sudan; de skulle
få 26 anstalter i Algeriet och ett litet seminarium i Lille, tillsammans
härbärgerande 159 ordensmedlemmar och 500 noviser. Vidare märkas
Picpusfäderna, som vårda spetälska och utbilda infödda präster,
Franska franciskanmissionerna, som arbetat i Marocko, Syrien, Egypten,
Palestina, Kina och Japan, Levantmissionärerna med verksamhetsfält
bl. a. i Abessinien, Syrien, Mesopotamien, Brittiska Indien och
Brasilien samt Lyonassociationen för Afrikamission, som enligt sina
statuter har till syfte att i Afrika »utveckla den katolska religionens och
den franska civilisationens välgörande inflytande». Deras
utbildningsanstalter äro avsedda för i vanliga fall sammanlagt 400 à 500 noviser.
Störst är De kristna brödraskolornas missionsinstitut, som i 16
anstalter vill utbilda 1 800 noviser för folkskole-, mellanskole- och
teknisk undervisning i franska kolonier och protektorat samt i utlandet.
Innehållet i de nio lagförslagen är ungefär enahanda och ansluter sig
nära till de lagar om inregistrering och auktorisering av
kongregationer, som på sin tid genomdrevos av Waldeck-Rousseau och
Combes men i praktiken föga kommo till användning, enär först
Vatikanen ej ville medge kongregationerna att begära legalisering och
sedan Combes i stor utsträckning avslog eller lämnade obesvarade de
ansökningar, som inkommo. I dessa lagar var inträdesåldern i
novisanstalterna satt så högt som 21 år, i Poincarés lagförslag däremot,
sådant det omformulerats under en mycket grundlig
utskottsbehandling, är den bestämd till 16 år.
Utrikesutskottets betänkande, avgivet med 20 röster mot 9, är ett
mycket grundligt arbete av deputeraden Marcel Héraud, och
förordar lagförslagen på rent utrikespolitiska grunder, främst faran för att
ordensmedlemmar av annan nationalitet ute på verksamhetsfälten
skola överflygla de franska, om ej dessa beredas tillfredsställande
rekryterings- och utbildningsmöjligheter. Med särskilt eftertryck
framhöll Héraud, att de andliga ordnarnas undervisningsverksamhet
omfattade omkr. 500 000 elever (300 000 i Orienten och Amerika, 200 000 i
Afrika) och att den värdefulla direkta eller indirekta franska
kulturpropaganda, som därvid förekom, ej kunde uteslutande eller ens
övervägande anförtros åt de lekmannalärare, som utsänts, enär dessa ej
hade mer än 10 000 elever. Lagförslagen innehöllo för övrigt genom
strängt förbud mot bedrivande av undervisningsverksamhet i själva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
