Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Vad ha Sverige och Finland betytt för varandra? Av Olof von Törne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samlade komplex utgjorde det starkaste skyddet mot alla försök att
låta åtskillnaden mellan det allt uppslukande Ryssland och det om
sin särart och sin politiska särställning måna Finland försvinna.
Det på sitt sätt paradoxala inträffade, att den lojalitet gentemot
överhet och krona, som varit utmärkande för den östra riksdelens
folk under århundraden av prövningar — om vi undantaga en mer
övergående och till sin omfattning onekligen begränsad företeelse
som den personligt och aristokratiskt färgade
självständighetsrörelsen under Anjalatiden — övergick till den nya landsherren, den
ryske kejsaren. Ja, det övergick till en trohet mot detta ryska rike,
som tidigare i sekler varit arvfienden och in i det sista med
uthållighet bekämpats just under inseglet av en av intet bruten lojalitet mot
det Sverige, som ännu under året 1808 gjort visserligen hopplöst
svaga försök att återtaga landet. Denna lojalitet var stark nog att
under Krimkrigets dagar avhålla den allt övervägande delen av
nationen och majoriteten av den bildade allmänheten från att söka
anknytning till de kretsar i Sverige, som då under intryck av den
skandinavistiska rörelsen tänkte sig möjligheten av ett samgående
mellan Sverige och Finland på nytt i någon form. Det kan
tilläggas, att denna lojalitet samtidigt i hög grad var riktad mot
kejsarens person, och denna nyansering var det, som slutligen under
händelsernas tryck skulle komma att tillfoga den en första bräcka.
Det kulturarv, som under det tidigare 1800-talet innefattades i
svenskan som ämbets- och litteraturspråk, blev otvetydigt en mycket
värdefull tillgång mot det till en början blott latenta, senare
medvetet och i påskyndat tempo tillskärpta trycket från Ryssland.
Det svenska språket eller överhuvud den bildade klassens svenska
kultur blev den sköld, som hölls upp över landet till skydd mot den
förryskning som redan genom den ryska rikshuvudstadens närhet
blev till en fara för det lilla landet, också under den rent fredliga
samlevnad, som till en början inträdde. Och denna avskärmning
fyllde sin uppgift väl, intill dess en finsk språkkultur och en
finskspråkig bildad klass hann uppstå mot det senast gångna
århundradets slut med möjlighet att resa en i längden måhända ännu
kraftigare damm mot ryskhetens inträngande bland själva folkets stora
massa. Som ett allmänt resultat av det svenska väldets tid i
Finland kan givetvis ock noteras det historiska faktum att Finland än
idag har kvar en egen svenskspråkig kultur, levande och livskraftig,
med sina bärare i städer och på landet uppgående till 360 000
personer — oberoende av om hela Finlands folk eller blott dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
