Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Vad ha Sverige och Finland betytt för varandra? Av Olof von Törne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svenska element för närvarande anser detta faktum vara av ett positivt
värde. Det är ju utan vidare klart, att utan den statliga erövringen
resterna av den ursprungliga svenska kolonisationen skulle te sig
ojämförligt mycket svagare, än de nutilldags göra det.
Och så till sist: ha våra båda länder haft något anmärkningsvärt
att ge varandra under den tid de levat åtskilda, under de
hundratjugu åren, som förflutit efter skilsmässan? Hålla vi oss till det
svenska språkets fortlevnad i det gamla dotterlandet, måste vi göra
gällande, att dess livskraft som bildningsspråk givetvis stärktes
genom att förbindelserna med det forna moderlandet fortforo, om
än kännbart försvagade, och genom att den i Sverige utkommande
skönlitteraturen och historiska litteraturen med iver lästes av de
bildade i Finland; ja, ännu vid sekelskiftet var ett litterärt
evenemang i Sverige detsamma i Finland, och det var ett känt och för
förläggarna östanhavs bekymmersamt faktum, att en tredjedel av
de svenska förlagens bokproduktion avsattes i Finland, medan den
svenska litteraturen där just då ansågs genomleva en
svaghetsperiod. Och säkert är, att utan den nära tillgången till det rika
Sverige-svenska kulturlivets alstring i högre eller mer folklig form
skulle denna kulturs alltjämt livsdugliga avläggare i Finland
nutilldags fortleva med en ovillkorligt mindre styrka. Det kan
tilläggas, att den rikssvenska litteraturen vid sekelskiftet lästes
mycket i original eller översättning även i rent finskspråkiga
kretsar och sålunda kom att inverka stärkande på det kulturella
sambandet också åt detta håll.
Men även ömsesidigheten har fortfarit, just på det kulturella
området och mer än tidigare på detta, egendomligt nog. Det
förhåller sig väl så, att Finland i och med Runebergs och Topelius’
diktning skänkt det svenska folket en icke oväsentlig del av dess
andliga tillgångar. I dessa båda skalders verk återfinner ju det
svenska folket sin egen vackraste historiska gärning, nämligen dess
stats- och kulturbyggande verksamhet i Finland, och sin sista
tragiska kamp för dennas bevarande i orubbat skick, framställt på
ett sätt som måste låta den egna historien framstå alldeles särskilt
levande och mänskligt gripande. Och detta gäller ett folk, det
svenska, vars historiska minnen allt fortfarande spela in i dess
dagliga tankevärld och icke oväsentligt ge styrka åt dess självtillit, ge
stadga och monumentalitet åt dess statliga byggnad. Vad dessa
skalders mest kända diktverk betytt för Sveriges folk bör därför
sannolikt anslås rätt högt även med hänsyn till vad tanken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
