- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
276

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vad ha Sverige och Finland betytt för varandra? Av Olof von Törne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hävdateckningens och diktens stormän inom Sverige självt på detta samma
område skänkt det egna folket sedan senaste sekels början.
Finland har med andra ord här givit det forna moderlandet tillbaka
en fond av andliga värden, som betyda något i grannfolkets liv.
Härtill må läggas några namn, namn på enskilda män som
kommit att spela en roll i Sveriges liv och sålunda höra med i den
tribut som gått över havet som en restitution av det kraftutflöde,
vilket under en följd av århundraden ägt rum i motsatt riktning:
Johan Jakob Nordström, J. A. H. Gyldén, Adolf Erik
Nordenskjöld, Karl Langenskiöld, och en kvinna: Fredrika Bremer.

Med dessa till nutiden hörande personligheter snudda vi redan
vid det politiska. När Finlands folk under det gångna seklets
sista år började sin svåra, kraftuttömmande och själsdödande
oblodiga försvarskamp mot det slutligen till en hotande förintelse
stegrade ryska förtrycket, mötte det inom Sverige en samlad
opinion och en aldrig domnande sympati, som på det mest
välgörande sätt livade dess mod och dess kraft att hålla ut. Just dessa
sympatier, denna förstående medkänsla, detta slags moraliska stod
var det ju, som Finland då sökte i den gastkramning under vars
grepp det plågades. Och Sverige skänkte vad man någonsin kunde
begära i rikaste mått — också gästfrihet åt de fosterlandsvänner,
som på dess jord bidade på möjlighet att återvända ur tvungen
eller frivillig landsflykt. Än mer: när sedan, åren 1917—1918,
ödestimman slog för grannen-dotterlandet, fanns ingen tvekan att
före andra erkänna den med självtagen rätt bildade statens nya
självständighet. Och det bistånd, som därpå under den
förtvivlade kampen för livet gavs, väl icke av hela folket, men av
oräkneliga män och kvinnor i Sverige åt det samhälle i Finland, som just
var en fortsättning på det gamla svenska, kan säkert aldrig skattas
för högt. Så skall det väl heller icke någonsin glömmas,
isynnerhet icke därför att här kom någonting alldeles nytt med, något
som tidigare ej förekommit under den långa sammanlevnaden, då
all ömsesidig påverkan, som antytts, skett helt oreflekterat och
snarast som en följd av ett allmänt läge. Här kom den medvetna
tanken, den överlagda varma viljan att göra något för det andra
folket med, och därför blir denna senaste fas i svensk
handlingskraft österut på ett så säreget sätt tilltalande. Den ter sig som
höjdpunkten på en kurva, vars stigande tendens ändock varit
obestridlig.

Hur fördelar sig då slutligen tacksamhetsskulden de båda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free