- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
280

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frithiofs saga. Av Oscar Wieselgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

detta. Men det får sin förklaring om det inställes i sitt rätta
sammanhang. Levertins omdöme om Frithiofs Saga är nämligen
ingenting annat än en efter svenska förhållanden avpassad
transformering av Georg Brandes bekanta, i Hovedstrømninger fällda
omdöme om Walter Scott: »Han er bleven en Digter, som alle
Voksne har læst og ingen Voksen nogensinde læser». Omdömet
passar icke särdeles bra på Walter Scott, men än mindre lämpar
det sig för att användas på Frithiofs Saga. Det är emellertid icke
svårt att förstå hur det tillkommit. Levertin har antagligen
nedskrivit de ovan anförda raderna i en halvt omedveten lust att
markera sin oppositionsställning gent emot den
akademiskt-officiella Tegnéruppfattningen, vilken han redan i sina bekanta
Östraboartiklar (i anledning av Elof Tegnérs uppsats i Från
farfarsfars och farfars tid, 1900) ej utan en viss skärpa kritiserat. För
honom var Tegnér stor främst av allt i sina brev och i sin
personligt präglade erotiska lyrik. De tegnérska verk, som erhållit den
officiella berömmelsens och klassicitetens hallstämpel, betraktade
han däremot med betydligt svalare känslor. Av denna anledning
kom han också att stå relativt främmande för Frithiofs Saga.
Han ville icke gärna erkänna sin beundran för ett verk som även
beundrades av Wirsén. Hans hållning gent emot Frithiofs Saga
får följaktligen närmast betecknas som en konsekvens av
nittiotalets polemiska inställning gent emot den akademiska traditionen,
knappast däremot som ett på lugnt och objektivt självstudium
grundat omdöme.

Emellertid fick denna av Levertin företrädda åskådning ej
oviktiga konsekvenser. Delvis åtminstone är det säkerligen på grund
av denna som Frithiofs Saga faktiskt icke heller av de nu levande
generationerna uppskattas till sitt fulla värde. Den omtalas
visserligen regelbundet med stor aktning, men hur många är det som
verkligen ha klart för sig att Frithiofs Saga är det yppersta
diktverk vårt språk äger? Säkerligen blott ett relativt ringa fåtal.
Märkligt är också att litteraturhistorien hittills knappast mer än
tämligen periferiskt upptagit den till behandling. Även detta tyder
på ett i viss mån bristande intresse. Det finnes därför här en
verkligt betydande uppgift att fylla, nämligen att återerövra ett
stort poetiskt värde i vår litteratur som genom missförstånd och
oaktsamhet glidit oss ur händerna.

Denna uppgift är det som professor Albert Nilsson i sitt verk
Tre fornnordiska gestalter satt sig före att lösa. Man torde icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free