Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Frithiofs saga. Av Oscar Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verkningsfulla element som Frithiof innehåller: »Frithiof äger ett
så levande dramatiskt sammanhang, om jag så får yttra mig, så
många sannfärdiga dramatiska föreställningar, så sceniska
dialoger att jag flere än en gång funnit det författaren, om han skänkte
skådeplatsen någon produkt, skulle deri fullkomligen lyckas; och
om jag ej misstar mig skulle ett arbete i detta slags litteratur roa
och intressera Biskopen.» Tegnér svarade att han visserligen någon
gång flyktigt tänkt på att skriva för scenen men att dessa planer
aldrig kommit till utförande, bland annat av det skälet att han
ägde för liten praktisk erfarenhet av teatern. »Jag är född på
landet och har tillbragt min bästa tid i en akademisk bondby, där
man sällan ser andra spektakel än dem studenterna improvisera
på gatorna och consistoriales inom fyra väggar.» Men, som
Nilsson påpekar, han har trots detta i en av romanserna i Frithiof,
Avskedet, faktiskt skrivit en stor uppgörelsescen ur en tragedi.
Beroendet av Oehlenschläger (avskedsscenen i tredje akten av
Axel og Valborg) kan på denna punkt ej bestridas, men
utformningen är hos Tegnér fullt självständig. Viktigare än det från
Oehlenschläger hämtade uppslaget är för övrigt den ideella
frändskap, som förefinnes mellan Ingeborg och den klassiska
Ifigenia-gestalten. Här beröra vi ett intressant problem: varför har Tegnér
valt den rent dramatiska dialogformen för just denna scen? Har
han kanske vid det tillfälle då den koncipierades känt att han
dock icke var så blottad på dramatisk förmåga som han trott?
Måhända hade det verkligen hos honom funnits ämne även till
en dramatiker. Om han också efter all sannolikhet icke givit
oss någon tragedi i Oehlenschlägers stil är det dock icke uteslutet
att han kunnat skapa en svensk Ifigenia eller Tasso.
Vad beträffar de religionsfilosofiska grundtankarna i Frithiofs
Saga har Nilsson i överensstämmelse med Martin Lamm betonat
deras beroende av i första rummet Oehlenschläger och därnäst
Grundtvig. Otvivelaktigt har Grundtvigs poetiskt-filosofiska
tolkning av Völuspa starkt påverkat Tegnér, och helt säkert har Lamm
rätt då han spårar ett inflytande från detta håll redan i Solsången.
Grundtvig hade redan tidigt intresserat honom. »Mannen är ett
geni, som förlorat förståndet», skriver han om honom år 1813 i
ett brev till sin götiske förbundsbroder Jacob Adlerbeth. Det
är väl ej alldeles omöjligt att också en fläkt av den neoplatonska
emanationsläran spelat in vid utformningen av Tegnérs åskådning.
Visserligen uttalade han sig ibland med en viss ringaktning om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
