Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Nationernas Förbunds födelse. Av Åke Thulstrup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han sig plötsligt och höll ett tal över amerikansk utrikespolitik
under det sista seklet i ord, som bokstavligen kastade en
förtrollning över de närvarande. Det hela var naturligtvis
fullkomlig extemporering, en sorts ord-magik, och jag tror ingen av
de närvarande kom sig för att fästa det på papper».
Det är genom dylika levande små protokollsutdrag, som
Millers vidlyftiga redogörelse blir så fängslande. Med
sällspord skärpa mejslas de olika europeiska delegaternas
profiler fram — alla lika intransigenta i käpphästritten på sina egna
speciella synpunkter och alla lika beredda att exploatera denna
intransigens i kohandelssyfte. Och mitt ibland dem alla Wilson
med sin idealism fylld av sin och sitt lands heliga mission, redan
eller snart övergiven av sitt land men starkare ändå än alla de
andra stormakternas delegater genom styrkan i sin lidelse.
Den franska regeringen hade från början gjort klart, att
Frankrike skulle sanktionera det tilltänkta Nationernas Förbund,
endast om detta kunde erbjuda Frankrike fullt betryggande
garantier mot invasion. Alltifrån Phillimore-planens tillkomst hade
franska regeringen hållits au courant med de olika förslag till
förbundsakt, som efter hand emanerade från de brittiska och
amerikanska regeringarna. Den franska regeringen gör mot alla
dessa samma karakteristiska anmärkning: skärpta garantier om
ömsesidigt bistånd, större säkerhet för den enskilde
förbundsmedlemmen. Redan som ett ändringsförslag till lord Phillimores
förslag yrkar franska regeringen på utarbetandet av ett system
av ömsesidiga militära förpliktelser med en internationell
generalstab som högsta organ.
På sitt sätt kom denna franska inställning stundom att
samarbeta med Wilsons i syfte att utvidga de genom förbundsakten
åtagna förpliktelserna. Sålunda yrkade den franske delegeraden
Bourgeois i N. F.-kommissionen, att Wilsons ursprungliga tanke
på krigets totala eliminering skulle förverkligas enligt
förbundsakten. De undertecknande borde förbinda sig att lösa alla
konflikter på fredlig väg. Men detta förslag bekämpades segerrikt
av lord Robert Cecil som alltför radikalt. Den trots allt
existerande djupa oförenligheten mellan de amerikanska och franska
synpunkterna kom klart fram, då förbundets omfång
diskuterades. Förbundets universalitet hade ju för Wilson stått som
dess huvudidé. I N. F.-kommissionen lyckades han dock inte
driva igenom, att inbjudan om tillträde till förbundet skulle riktas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
