Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - En finländsk industrimonografi. Av Hans Anstrin - P. H. Norrmén: Männtä Bruk 1868—1928
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äldsta svenska handbruket. Och Sverige kan alltjämt bland de aktiva,
producerande pappersbruken räkna Klippans Finpappersbruk, som
oavbrutet existerat i över 350 år. Det är heller icke svårt att finna orsakerna
till den relativa efterblivenhet på näringslivets område, som i detta
liksom ock i andra avseenden karakteriserar Finland. Den glesa
bebyggelsen bidrog i första hand till hämmandet av uppblomstringen av ett
näringsliv inom Finlands gränser, och den på grund av isförhållandena
korta skeppningssäsongen avskräckte givetvis från grundandet av företag
med exporten som huvudsyfte.
Detta gäller även beträffande sågrörelsen. Som Carlgren i sin
förträffliga skrift De norrländska skogsindustrierna intill 1800-talets mitt
påpekat, drev svenska kronan under den tidigare Vasatiden en statlig
virkesavverkning vid s. k. sågkvarnar, medan däremot något belägg icke finnes
för att sådana grundningar gjordes i Finland. Dock torde finskt timmer
ha kommit till användning vid de stora slotts- och varvsbyggena under
Gustaf Vasas tid. Till långt fram på 1600-talet kan sägas, att det finska
virket i huvudsak kom att disponeras för tjärbränning. De viktigaste
utskeppningshamnarna för tjära och beck voro Viborg och Åbo.
Den historiska bakgrunden till den finländska träförädlingens senare
utveckling har ovan i korthet skisserats. Den karakteriseras av vissa
typiska särdrag, som endast delvis haft sin motsvarighet i Sverige, om
än vissa paralleller kunna uppletas, särskilt i de norrländska länen. I
den minnesskrift, varmed G. A. Serlachius Aktiebolag hugfäst minnet av
sin 60-åriga tillvaro, kommer vad nyss framhävts till tydligt uttryck.
Författaren, fil. mag. P. H. Norrmén, berör inledningsvis den finländska
sågindustriens lokalisering och förutsättningarna för dess senare uppsving
på 1860-talet genom ångsågens allmänna införande. Sågarnas förläggning
till kusten och älvmynningarna pekar på en motsvarighet till norrländska
förhållanden. En annan ankytning till Norrlands träindustri utgör också,
att sågverksrörelsen icke ensam kunde göras ekonomiskt lönande utan
ofta särskilt i sydliga och sydöstra Finlands kuststäder spelade rollen av
hjälpnäring åt den inhemska rederirörelsen. När sågverksindustriens
tekniska genombrott inträffade på 1860-talet, fanns i nyssnämnda städer
ett köpmannastånd, som sedan årtionden tillbaka traditionellt sysslat
med sågnäringen och i grund kände denna.
Annorlunda förhöll det sig med pappersindustrien. Man kan knappast
tala om någon förbindelselänk mellan den gamla, f. ö. föga utvecklade
handpapperstillverkningen och den moderna finländska pappersindustrien.
Det blev också helt nya män, vilka aldrig förut varit i kast med
industriella uppgifter, som blevo föregångsmännen inom Finlands
pappersindustri. Bland dessa män återfinnas flera, som i initiativkraft och
järnhård arbetsförmåga påminna om den svenska storhetstidens
industriella stormän. Kraftnaturer av denna typ ha alltid utövat
dragningskraft på forskaren. Det är nog icke en tillfällighet, att bergsrådet
Serlachius’ personlighet i förf.s framställning kommit att intaga samma
centrala ställning som William Ruth i en föregående studie av förf:s
hand (William Ruth. Ett bidrag till Kymmenedalens industrihistoria,
Festskrift till Karhula Bruks 50-årsjubileum, Helsingfors 1924.) Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
