Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - En finländsk industrimonografi. Av Hans Anstrin - P. H. Norrmén: Männtä Bruk 1868—1928
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
personliga insatsen har i båda fallen blivit det väsentliga, kring vilken
sedermera företagens utveckling fått bilda ramen. Förvisso vilar det en
viss tragik över banbrytarnas personliga öde. I deras väg restes hinder
av olika slag, förestavade i de flesta fall av omgivningens oförmåga att
fatta och urskilja de stora linjerna i pionjärernas gärning. I livstiden blev
dessa mäns lön impopularitet och småsinnad avund.
Skildringen av tillkomsten av Mänttä Bruk, grunden i
Serlachiuskoncernens byggnad, vittnar också vältaligt om de för en nutida
industrichef okända svårigheter, varunder föregångsmännen i Finland som
annorstädes hade att arbeta. Dåvarande innehavaren av apoteket i
Tammerfors, G. A. Serlachius, kom under sina trevande försök att göra sin
kommersiella fallenhet och energi fruktbärande till insikt om de
möjligheter, som skogens förädling erbjöd. Genom bekantskapen med
bergsingenjören F. Idestam, själv en av föregångsmännen inom Finlands
träförädlingsindustri, fick Serlachius praktisk kännedom om den nya
sliperihanteringen. Den inblick han därigenom erhöll blev avgörande för
hans framtida gärning.
Serlachius var icke sen att sätta sina planer i verket. Utrustad med
ett obetydligt kapital begav han sig med några få följeslagare hösten 1868
till Mänttä fors, där uppförandet av ett sliperi omedelbart vidtog.
Härmed var början gjord till grundandet av en industri, vars förutsättningar
S. visserligen intuitivt anade, men med vars föregående skede i Finlands
näringsliv han, som ovan framhållits, icke ägde någon kontakt. Som
förf. riktigt anmärker, möttes Mänttäs chef från början av motiga vindar.
Om än konjunkturen för slipmassa efter fransk-tyska krigets slut fick
ett kortvarigt uppsving, förbyttes detta lika snart i sin motsats med starkt
fallande priser. Härtill kom att Serlachius från förläggarnas sida — ofta
icke utan fog — fick uppbära förebråelser för underlåtenhet, att under de
goda åren konsolidera brukets ställning.
Betydelsefullt för företagets utveckling var uppförandet av ett
pappersbruk (1880—81) samt byggandet av Wilppula sliperi år 1882. Med
förutseende hade Serlachius inriktat papperstillverkningen på den ryska
marknaden, och 1880-talets sista år visade, att han kalkylerat rätt. En ödesdiger
brand år 1890 ödelade både pappersbruket och det gamla sliperiet. Svåra
tider följde, varunder bruket ställdes under bankens administration, men
betecknande för chefens energi och andliga spänstighet är, att inom ett
år ett nytt pappersbruk stod färdigt. Till realiserandet av sin länge närda
plan att även uppföra en cellulosafabrik hann kommerserådet Serlachius
icke under sin livstid.
Det var en märklig och arbetsfylld bana, som lyktades, då Serlachius år
1901 avled på Mänttä. Man kan till fullo instämma i förf:s omdöme om hans
gärning: »Mäter man i någon mån värdet av en ekonomisk insats efter
de mödor den kostat, bör G. A. Serlachius’ insats skattas bland de
högsta». Hans begåvning var icke vare sig originell eller djup, men
däremot torde han söka sin like i tålamod och uthållighet inför uppgiften.
Det är vidare att märka, att tämligen snart efter det Idestam och
Serlachius startat sina blygsamma sliperianläggningar flera nya med helt
andra resurser utrustade massafabriker uppstodo i Finland (Ingerois,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
