Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 16 april 1929 - Legal diktatur i Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
statspresidenten som de olika ministrarna ha endast såsom marskalkens
medhjälpare eller redskap kunnat upprätthålla sin ställning.
Det råder ej heller någon osäkerhet beträffande utvecklingstendensen i
förhållandet mellan diktatorn och folkopinionen. I maj 1926 stod denna
ännu delad. År 1929 stödes däremot Pilsudski inom folkets så gott som
alla lager av en utomordentlig popularitet och tillit. Den opposition,
som otvivelaktigt finnes, vågar icke tala särdeles högt. Säkerligen kan
ej heller någon tvekan råda därom, att Polens hela utveckling under
Pilsudski-regimen hittills förflutit gynnsamt. Landets både yttre och
inre ställning är nu konsoliderad på ett helt annat sätt än fallet
var för tre år sedan. Icke minst har det då tröstlösa
finansläget avsevärt förbättrats, vartill bl. a. en betydande amerikansk kredit
från hösten 1927 verksamt bidragit.
Hela detta regemente har emellertid konstitutionellt sett varit
oformligt och oklart. 1921 års författning är rent parlamentarisk.
Statspresidenten väljes av parlamentet och tänkes fungera såsom den tredje
republikens president i Frankrike, alltså övervägande som en rent
dekorativ figur. Denna författning har under Pilsudskis styrelse redan i
några punkter modifierats; i stort sett är den emellertid alltjämt lagligt
gällande. Man har icke heller från Pilsudski-regeringarnas sida brutit
mot dess bokstav — den har endast faktiskt satts ur spelet. Detta har
alltså skett utan lagbrott: parlamentets rättigheter ha i de viktigare
delarna sjunkit ned till rena pappersbestämmelser, vilka
parlamentsledamöterna under opinionens fientliga tryck icke vågat på allvar hävda.
Ryckte de någon gång upp sig till ett kraftigare motstånd, blevo de i
allmänhet in corpore utsatta för en grovt drastisk utskällning av
diktatorn, vars ord härvid hälsades med jubel av folkets breda lager.
Politikerskrået syntes helt ha tappat fotfästet i den polska opinionen, och
vid valen till sejmen och senaten i februari 1928 framträdde ett
regeringsparti, vars hela tillvaro kan sägas vara en negation av alla
parlamentariska tendenser. Dess program är nämligen endast att i allt vara
presidentens handgångne män. Denna grupp blev den största i bägge
kamrarna, även om den ej i någondera vann majoritet. Detta innebär
emellertid icke att de andra grupperna kunna anses såsom fiender till
diktaturen. De vilja endast att i parlamentet självständiga uppfattningar
skola kunna göra sig hörda.
Tiden har emellertid nu äntligen ansetts mogen för att förvandla den
faktiska diktaturen till en legal. Det framlagda nya författningsförslaget
innebär nämligen att Polen även legalt försvinner ur de parlamentariska
staternas glesnande led. Diktaturen legaliseras. Statspresidenten —
vilken post givetvis tillrättalägges för Pilsudski — skall utses på sju år
i princip direkt av folket. Endast tvenne kandidater kunna emellertid
uppställas: en av den frånträdande presidenten, en av parlamentet.
Föreslå dessa samma person, är denne eo ipso vaid, i vilket fall folket såsom
valkorporation ej träder i funktion. Regeringens medlemmar bli —
liksom i U. S. A. — endast ansvariga inför presidenten, som utnämner
och avskedar dem. Statspresidenten skall även utse en tredjedel av
senatens ledamöter, äger oinskränkt upplösningsrätt samt absolut veto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
