Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Parlamentarism på avvägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frisinnade ledningen torde i likhet med Sv. M. ha ansett, att
valutgången förbättrat läget för en frisinnad regering, då
»balansen mellan de båda ytterlighetspartierna blott än mer
utjämnats». Då herr Lindman i alla fall accepterade en
uppgift, som valutgången till trots icke var den lättaste, så torde
han ha hoppats att i viss mån sätta vågmästeriet ur funktion.
Möjligheter syntes honom förmodligen föreligga att i viss
utsträckning göra detta genom en saklig reformpolitik och en
skicklig förvaltning, som ställde de partipolitiskt skiljande
frågorna utanför aktuell politik. Att herr Ekman skulle vara
oförsonlig, att han allt fortfarande skulle söka utnyttja sin
parlamentariska centerställning för att bakom det parlamentariska
styrelsesättets former och emblem söka föra en folkfrisinnad
diktatur, därom kunde herr Lindman icke sväva i okunnighet.
I de partipolitiska dagsfrågorna äro herr Ekmans möjligheter
till en sådan diktatur alltid stora, när ytterpartiernas
regeringar komma som bönemän till den frisinnade ledaren för att
erhålla en majoritet. Ville herr Lindman ej ikläda sig herr
Ekmans livré och ville han ej nöja sig med uppgiften att vara
det folkfrisinnade partiets och partiprogrammets exekutor, då
måste han undvika de frågor, i vilka partierna hade ett
sakrosankt program, då måste han undvika att väcka de gamla
partipolitiska käpphästarna till liv.
Kända händelser aktualiserade emellertid icke bara
sockerfrågan utan också vissa ömtåliga bankfrågor. Vågmästeriet
kunde åter fungera. Anklagelser från den kommunistiska
fronten mot den socialdemokratiska ledningen att gå högerns
ärenden bidrogo samtidigt att öka spänningen mellan
riksdagens skilda läger.
Vänsterpartiernas opposition synes från början ha samlat
sig kring det gamla programmet att så långt som möjligt
diskreditera regeringen utan att fälla den. Regeringen stod
av allt att döma under större delen av riksdagen inför en
majoritet, beredd att samverka i opposition men oförmögen
att skapa en handlingsduglig ministär. Till det yttersta
utnyttjade man möjligheterna att lägga svårigheter i regeringens
väg för att sedan med en oskyldig men skadeglad — stundom
skenheligt bekymrad — min klaga över regeringens svaghet.
Längre än till detta planmässiga hyckleri torde man
ursprungligen icke ha sträckt sina planer. Ett kraftigare uppträdande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
