- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
322

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Parlamentarism på avvägar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

från regeringens sida under riksdagens tidigare skede hade
därför kanske stärkt betänksamheten hos dem, som
visserligen tillhörde oppositionen men som icke ville framkalla ett
regeringsskifte. Regeringen synes emellertid ha tvekat att sätta
in sin hela kraft i sockerfrågan, som var — eller syntes vara
— alltför provinsiellt betonad. Den ville väl icke heller taga
risken att sammansmida oppositionens skilda grupper i
försvarsfrågan, som redan förut inrymmer frestelser för en ny
fruktbärande vänstersamverkan på försvarets bekostnad. Inför
denna regeringens betänksamma beskedlighet blevo emellertid
oppositionens iver och vågsamhet allt större.

I de plötsligt aktualiserade bankfrågorna var det
naturligtvis lockande för de förolyckade bankföretagens ekonomiska
och politiska intressenter att förvandla försvaret för dessa till
ett angrepp på »privatkapitalismens regering». En avledare
måste ju sökas för den besvärande uppmärksamhet, som
allmänheten tyvärr måste ägna vissa från socialdemokratiskt håll
startade och omhuldade bankrutterade bankföretag. Frestelsen
att på en gång stämpla högerministären som de stora
bankintressenas regering och att pricka en finansminister, vars
effektiva och effektfulla talkonst ofta svårligen besvärade
motståndarna, blev övermäktig för de mera ivriga konspiratörerna,
som gärna ville se ett resultat. Herr Ekman höll sig
emellertid med klok beräkning i bakgrunden; oppositionens
aktivister torde dock ha kunnat lita på hans medverkan, när det
gällde en aktion mot den förhatliga Lindmanska regeringen.
Han nöjde sig med att konstatera ministärens solidaritet —
om för att förhindra en partiell ministerkris eller framkalla
en total sådan må här vara osagt. För de mera initierade
synes valet mellan dessa båda gissningar icke erbjuda några
större svårigheter. Socialdemokraternas officielle ledare var
betänksam. Han förklarade i Ny Tid »att man från
socialdemokratiskt håll icke haft och icke har någon åstundan att
söka fälla regeringen», och menade, »att någon mera
tillfredsställande lösning av regeringsfrågan än den som följde på
höstens val icke kan tas på hyllan». Herr P. A. Hanssons
hot om riksdagsupplösning var väl närmast tänkt som ett
varsel till regeringen att icke fresta en demission. Säkert är
i varje fall, att en upplösning vid denna tidpunkt, då ingen
stor fråga krävde valmännens hörande och då inga väsentliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free