Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Parlamentarism på avvägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var klokt av ministären att stanna, då den ändå till sist såg
sig nödsakad att acceptera herr Wohlins resignation, efter att
in amplissima forma ha förklarat sig solidarisk med honom,
är en fråga, som även för en utomstående osökt framställer
sig. Ett alltför stort tålamod från ministärens sida kan
lätt hos riksdagen stärka den redan påtalade lättsinniga och
ansvarslösa tendensen att diskreditera regering efter regering,
utan fruktan för konsekvenserna, utan insikt om, att det icke
blott är regeringarna, som förlora sin auktoritet, utan
regeringsmakten. En kraftigare hållning från ministärens sida
hade kanhända gjort oppositionen betänksam och hade i varje
fall gjort den mera medveten om sitt ansvar. Den hade också
i breda lager hos vårt folk väckt till liv en rättvis harm över
en opposition, som för det partipolitiska spelets skull icke
iakttagit rikets sannskyldiga nytta. Som förhållandena nu utvecklat
sig, framstår herr Wohlins tillbakaträdande som ett återfall
i ett äldre styrelsesystem, som en återgång icke så mycket
till Karl XIV Johans i ett uppmärksammat, på denna punkt
direkt missvisande Första kammaranförande åberopade
tidevarv, som till Oscar II:s. Regeringen har visat en beskedlighet
och riksdagen en självhärlighet, som ingen regeringsmakt och
intet statsskick kan vara betjänt av.
»Samförståndet» mellan regeringen och oppositionen har
nu liksom under den Tryggerska regeringen endast betytt
ytterligare försumpning och ytterligare självsvåld från
riksdagens sida. 1929 års riksdags bedrövliga historia visar detta
tydligare än någonsin. Icke minst gäller detta de bankfrågor,
som ledde till krisen.
Sparbankskraschen har ur denna synpunkt redan
behandlats i Svensk Tidskrifts förra häfte. Jordbrukarbanken blev
nästa nummer.
År 1923 hade Jordbrukarbanken enligt dåvarande
finansministern Thorssons uttalande i riksdagen kunnat avvecklas
med en maximiförlust av 15 millioner kronor. I stället
tillsköt staten det nya aktiekapitalet — 20 millioner kronor —
varjämte Kreditkassan övertog en del engagementer från
Lantmannabanken, av finansministern uppgivna till 20 à 22
millioner kronor. Förlustriskerna hos Jordbrukarbankens
nuvarande engagementer beräknades vid avveckling av
Bankinspektionen till 12 1/4 millioner kronor. Härtill komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
