- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
327

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Parlamentarism på avvägar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

arvsynd. Dess mest framträdande drag för närvarande är
minoritetsministären. På denna punkt äro vi nu till dags
t. o. m. sämre ställda än under frihetstiden.

I proportionalismens lä ha en del mindre partier uppstått eller
kunnat hålla sin ställning och så ha vi fått ett mångpartisystem,
som försumpar den svenska parlamentarismen. I detta lä ha
missionshus och nykterhetsloger med herr Johannes Bengtzéns
ande svävande över vattnet kunnat bliva betydelsefulla
positioner, och med detta stöd ute i bygderna har ett parti kunnat
hålla sig, vars förtroende hos folket allt mer minskats medan
dess makt tilltagit. Under parlamentarismens skylt ha vi
i alla partipolitiska tvistefrågor fått något, som bra mycket
liknar en folkfrisinnad diktatur. Denna makt bygger ej på
folkligt förtroende, ej heller på en stark man. Den vilar
väsentligen på en stark ställning vid den politiska balansbrädans
tyngdpunkt. Varje parti, som behärskar den punkten, är
mäktigt, hur litet det än är, hur svaga dess personliga tillgångar
än må vara. De, som äro något hemma i det politiska livets
dynamik, behöva icke falla för frestelsen att förväxla en stark
man och en stark ställning. Det omedelbara intrycket kan
vara en synvilla. Med all respekt för herr Ekmans politiska
förfarenhet är det med fullt fog, som man med oro frågar sig,
om hans parti med dess uppenbara brist på politisk kapacitet
och personlig kvalitet kan vara skickat att i riksdagens båda
kamrar och samtliga utskott spela skiljedomarens höga roll.

Att ett parti, sådant som det folkfrisinnade, kunnat komma
att intaga denna ställning visar i själva verket, hur långt den
svenska parlamentarismen fört oss. Den obehagliga
verkligheten blir emellertid icke bättre genom att man icke vill se
den sådan den är utan försöker beslöja den.

Ett sådant försök har, såsom i denna tidskrift flera gånger
tidigare framhållits, den Lindmanska regeringen varit, och
— frånsett själva försöket — kan man kanske icke lägga den
till last, att den ej lyckats bättre. Orsaken härtill ligger, som
framhållits, långt djupare; den ligger i systemet, vilket ej kan
karakteriseras såsom annat än parlamentarism på avvägar.
Förrän vi på ett eller annat sätt lyckats komma ur denna
politiska försumpning är ingen sund regeringsbildning möjlig;
nya försök att slippa se verkligheten i ögonen kunna endast
föra till nya olyckliga konsekvenser.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free