- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
337

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigets framtid. Av Eli F. Heckscher

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

oundgängligen att få räkna med »uppror» av organisationens
medlemmar, och det finns intet annat sätt att undertrycka väpnat
uppror än det som exempelvis den nordamerikanska unionen använde
mot sina egna upproriska sydstater eller Finlands regering mot
sina kommunister. Det är t. o. m. möjligt, att man ej alls kan
diskutera en sådan organisation för världens alla länder
gemensamt därför att deras kulturståndpunkt och kulturtraditioner äro
alltför olika sins emellan. I så fall får man nöja sig med att ha
avskaffat kriget inom det sammanslutna kulturområdet. Men om
läget då också kräver samma slags maktmedel som staternas
nuvarande, så är det givet, att maktmedlens mängd minskas högst
avsevärt och att deras användning för vad som vanligen kallas
krigiska syften skjutes i ett långt mer avlägset fjärran, eftersom
ju alla kulturfolkens gemensamma krafter skulle komma att
bådas upp för de gemensamma uppgifterna, medan vart land nu
vänder sig mot sin närmaste granne. Krigets betydelse för
mänsklighetens liv kommer med andra ord att bli en ringa bråkdel av
vad den nu är. Att komma längre än till en sådan lokalt
begränsad »överstat» förefaller uteslutet, så länge det finns några
folk utanför den västerländska kulturkretsen; först sedan hela
jordklotet blivit ett enda kulturområde kan det tänkas att
polisstyrkor i bokstavlig mening bli allt som behövs. Men så långt
kom ej ens det romerska världsväldet; och dess oförmåga att
hålla stånd mot barbarerna gjorde till sist slut på det.

Emellertid äro vi ännu långt ifrån allas vårt politiska upphov,
det romerska riket, och ingen vet om vi någonsin komma dit.
Det skapades genom erövringar, och med få undantag ha alla
stora sammanslutningar uppstått på det sättet, så att det är
möjligt att ingen annan väg står öppen nu heller. Å andra sidan kan
det ej nekas, att historien ibland underlåter att upprepa sig själv
och att bindeleden mellan staterna just i vår tid haft åtskilliga
överraskningar att erbjuda. En viktig anledning till att räkna
med dem är kommunikationsväsendets utveckling, och en av de
mest paradoxala nybildningarna utgör det brittiska riket i sin nya
form — en oförneklig politisk enhet utan ett enda gemensamt
maktorgan mer än den i stort sett rent dekorative monarken. Till
denna underbaraste bland statsbildningar hör också t. ex.
Sydafrika, under ledning av män som själva fört vapen mot det
brittiska riket. Kunde man våga hoppas på en överstatlig
bildning för vårt kulturområde efter ett sådant mönster, så skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:36:33 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free