- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
340

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigets framtid. Av Eli F. Heckscher

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ingalunda är riskfritt att ha ett neutralitetsförsvar, med
skyldighet att begagna det, när man måste räkna med så snabba
avgöranden i luften som krigets villkor nu tyckas medföra.
Avväpningsvänner och militärer av den gamla skolan äro tydligen
också ense om det meningslösa i det slags luftförsvar vi för
närvarande ha — tillräckligt stort för att skapa krav på vår vilja
att med vapen försvara neutraliteten men utan närmelsevis
tillräckliga maktmedel i luften att också göra det. Det behövs
emellertid helt andra bevis än som hittills förebragts för att övertyga
om att risken blir mindre genom frånvaro av försvar, och en del
av kapten Brunskogs resonemang på den punkten slår läsaren
med häpnad. Han tanker sig exempelvis att om Gustav II Adolf
— i detta sammanhang ett fantastiskt val av förebild — hade
levat nu, så skulle han ha disponerat våra nuvarande
försvarsmillioner på så sätt att drygt hälften finge gå »för lindrande av
nöd i Ryssland» — i praktiken alltså till understöd åt den
allsmäktiga sovjetregeringen, som bleve oförhindrad att lägga
beloppet i nya bombplan.

Huvudinvändningen mot den isolerade avväpningen av erkänt
fredligt sinnade stater synes mig emellertid ligga i dess
internationella verkningar. Man måste förbise hela behovet av makt bakom
en internationell rättsordning för att vilja avväpna de bästa
stöden åt en sådan rättsordning, innan ännu dess sannolikaste fiender
tagit ett steg i samma riktning. På den punkten förefaller mig
major Bratt ha förebragt en fullt bindande bevisning.

*



Det blir alltså nödvändigt att åtminstone tills vidare hålla sig
till den förut nämnda andra, i sig själv mindre välkomna vägen: att
enbart minska krigsriskerna. Också om man håller fast vid att krig
alltid kommer att förbli ultimo ratio, så länge man ej skapat en
överstatlig rättsordning, är det givet att den faktiska användningen
av detta yttersta medel måste bli beroende av en mängd faktorer.
De möjligheter som här spela någon roll kunna kanske
sammanfattas under följande rubriker: undanröjande av krigsanledningar,
avveckling av krigsapparaten, lösning av konflikter på fredlig väg
och slutligen direkt krig emot kriget om det är färdigt att bryta
ut. Det är ju ett jätteproblem som det här gäller, och därför
är all tanke på att genomdiskutera dessa möjligheter utesluten;
jag skall bara antyda behandlingen av tre bland de fyra vägarna
och stanna något längre vid den fjärde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free