Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Från Grachernas, Sullas och Ciceros Rom. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väckte även skandal i staden. Plinius har bevarat dråpliga
uppgifter om detta från 100-talet f. Kr. Omkr. 140 lät talaren L.
Crassus uppställa fyra kolonner av hymettisk marmor, med vilka
han först prytt en tillfällig teater, i sitt atrium. Atriet var ju det
gamla romerska rummet med taket buret av tunga bjälkar och
en ljusöppning i taket. Man ser i Pompeji, hur man under
inflytande av grekisk arkitektur insatte fyra (eller flera) kolonner
för att bära upp taket (fig. 1). Det var detta Crassus gjorde, han
åstadkom så ett så kallat atrium tetrastylum, och vid denna tid,
skriver Plinius (XVII, 6), funnos ännu inga kolonner av marmor
i någon offentlig byggnad i Rom. Så sent, tillfogar han, kom
lyxen, d. v. s. den hellenistiska arkitekturens rikare former, till
Rom. Det väckte också uppseende. Huset kallades Venus
Palatina (XXXVI, 7). Men tiden gick fort. Plinius (XXXVI, 114) talar
med häpnad om denna gamla goda tid, då det kunde lända en
ansedd och förtjänt medborgare till skam, att han satt upp några
kolonner av hymettisk marmor i sitt atrium och Suetonius (72)
framhåller det som ett bevis på Augustus’ utomordentliga och
förnäma enkelhet, att han i sitt hus bibehöll gamla världens
stuckklädda kolonner av romersk tuff och ej hade marmorlyx och
dyrbara golv. Gamla världen! Huset som Augustus bebodde var
dock blott från första hälften av första årh. f. Kr.; det hade
tillhört talaren Hortensius och torde väl på 60- och 50-talen varit
fullt up to date. Men tiden gick som sagt fort i det kejserliga
Rom, då Medelhavsvärldens konst och kulturliv på allvar började
flytta dit från de hellenistiska storstäderna. Snart riktigt andas
man ut med Horatius (Odena II, 18) i den lantliga gammaldags
enkelhet, som varit regel i Rom några generationer tidigare, där
ej elfenben, ej gyllne kassettak lysa, där ej hymettiska arkitraver
tyngde kolonner från det mörkaste Afrika.
Utvecklingen var snabb! Allra bäst skulle man kunna följa
den mer i detalj, om man samlade materialet angående
tomternas och husens öden i det palatinska aristokratkvarteret eller
angående villorna, bland vilka tydligen de kampanska kring
Neapelbukten haft ledningen. Här kunna vi ej ingå därpå utan
måste inskränka oss till att erinra om, att av dessa hus på
Palatinen från Sullas, Cæsars och Augustus’ tid ett flertal rum
räddats. Det är rester av tre hus, det s. k. Livias hus och två andra,
som fått ingå i källarvåningarna till kejsartidspalatsen. Av det
nu pågående arbetet på Palatinen kan man vänta sig att få en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
