- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
363

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Grachernas, Sullas och Ciceros Rom. Av Axel Boëthius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på forum, som dock röjde upp med stycken av det gamla
minnesrika Rom, tedde sig för typiskt romantiska och
forntidssvärmande människor på höjden av sin tids bildning. Vi veta, att
den yngre Cato inledde sin politiska bana med ett
uppseendeväckande vältalighetsprov till försvar för en gammal kolonn vid
ättefaderns, snart av Cæsar undanröjda basilica vid forum
(Plutarchos’ Cato 5). Men å den andra sidan har jag redan vidrört
Ciceros förtjusning över att forum omdanades till ett prakttorg i
hellenistisk stil. Och inför hans uttalanden om Jupitertemplet på
Capitolium häpnar man. Det brann ned år 83 efter att i mer än
400 år ha levt med den romerska staten, sett gallerna gå till
storms, sett triumfer över grannstäder, över etrusker, samniter
och så i ständigt vidgade kretsar över Kartago, hellenistiska
konungar, spanjorer, kelter. — Det brann och ersattes med ett
stort hellenistiskt tempel med marmorkolonner på tre sidor;
kolonner till detta tempel hade Sulla rövat från Olympieion i Aten
(Plinius 36, 45) — sannolikt var det kolonner, som härrörde från
Antiokos IV Epiphanes’ arbete på det berömda templet i Aten, och
som nu utan tvivel fingo den största betydelse för den romerska
korintiska stilens utveckling.

Säkerligen ett vackert tempel! Men även om det tett sig
lika imponerande som St. Peterskyrkan, skulle väl vi — som
dock trots allt ej kunna avstå från att tänka på vad som gått
förlorat med den gamla S. Pietro — ej heller ha kunnat undgå
att rysa inför förlusten av den romarhävdens högborg med sina
fyra toskanska kolonner och sina etruskiska beläten, som
Jupitertemplet på Capitolium var. Dock, Cicero jublar över den
nya tidens verk. När det nya, monumentalare templet just skulle få
sin slutliga dekorering, tillropar han byggherren i andra talet mot
Verres (IV, 69), att den eldsvåda, som ödelade det gamla templet,
rent av kan te sig som en gudomlig skickelse, ej en ödläggelse, nej
en maning att göra det mer lysande och storslaget än förr. Det finns
emellertid åtminstone en punkt, där Cicero med verkligt djup
vördnad stannar inför det gamla Roms byggnadsminnen, där hans
entusiasm för det stora, republikanska Rom bringar honom att
tankfullt dröja även inför dess materiella rester. Och det är, typiskt
nog, inför senatens gamla samlingsrum, Curia hostilia. Sulla
hade låtit ombygga den gamla ärevördiga bygghaden. Jag
brukade, låter Cicero en av de samtalande i De Finibus (V. 2) säga,
då jag såg på Curian tänka på Scipio, på Cato, på Laelius;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0367.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free