- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
364

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Grachernas, Sullas och Ciceros Rom. Av Axel Boëthius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

naturligtvis, inskjuter han, talar jag om den gamla curian, Curia
hostilia, ej den nya som synes mig vara mindre, sedan den blivit
större!

Jag återkommer till utgångspunkten. Vad vi sökt är
Scipionernas, Ciceros, Cæsars Rom. Vi ha velat skilja ut från minnet därav
all kejsartidens lyx i marmor, gjutverk och tegel, som helt
dominerar i Roms ruinvärld av i dag. Vi ha velat visa på de få resterna
som finnas kvar — främst Fortuna Virilis’ frilagda tempel,
rummen på Palatinen, de märkliga resterna vid Piazza Argentina och
samlingen i Museo Mussolini. Med dem till hjälp och med en
hänvisning till de små smycken i hellenistisk stil, som finnas i
Campagnans städer i Tivoli, i Cori, Terracina, Palestrina ha vi sökt
ge en föreställning om, hur den nya, moderna byggnadskonst
tedde sig, som Sulla och Cæsar med mäktig hand förde till seger
efter seger i Rom, och som en Cicero jublar emot, men redan den
tidiga kejsartiden började undanskaffa.

Nu återstår oss frågan, hur mycket hunno de senrepublikanska
aristokraterna och efter dem Augustus att förändra Rom? Vi lämna
därhän Suetonius’ ständigt citerade värdelösa floskel om Augustus,
som efterlämnade en stad av marmor och hålla oss endast till
samme Suetonius’ och Tacitus’ mera i sak gående uppgifter. Klart
är, att torg, huvudgator och alla viktigare offentliga lokaler
ombyggdes, och att i centrum även de senrepublikanska templen från
slutet av 100-talet, från Sullas, Ciceros och Cæsars tid, hastigt
fingo vika för marmortempel i kejsartidsstil. Men ute i staden
stodo — som jag ovan sagt — de gamla templen kvar; och,
framförallt, en regelmässig hellenistisk stadsplan lyckades varken
hellenismen eller Augustus påtvinga Rom. Det belyses utmärkt av
skildringarna av Rom vid Neros brand. Nero var, skriver
Suetonius (38), trött på de gamla fula husen och de trånga och
krokiga gatorna i Rom. Och Tacitus beskriver (Annales XV, 38)
butiker med eldfängda varor i dalen mellan Cælius och Palatinen,
och betonar, att i de trakterna ej funnos några monumentalare
byggnader med eldfast konstruktion. Och han tillfogar, att
huvudskulden till eldens spridning hade den gamla stadsplanen med
trånga och krokiga gator och stora kvarter — så som det var i
det gamla Rom! Den gamla staden fanns tydligen kvar i italisk
oformlighet, fast den fått nya monumentalbyggnader.

Först Neros brand skapade möjligheter för regelbundna kvarter,
sådana som de hellenistiska städerna hade, och raka breda gator,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free