Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Hur ålderspresidentskapet i riksdagen tillkom. Av Erik Fahlbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
först vid justeringen av protokollet rörande beslutet om R. O.
(11 sept., s. 4) och sedermera i ett skriftligt anförande. Han
ansåg sig, framhöll han, pliktig härtill å häradets och
hemmavarande medbröders vägnar, allrahelst som ståndets beslut
kastade en skugga över honom, som dock gjort sitt bästa för att
fylla sina plikter. Öhman framhöll att Håbo härad »efter den från
urminnes tider stadgade beräkningen alltid ägt och innehar det
första Nummer, som i Riksdagsordningen varit stadfästadt och
alltid varit oklandradt», samt att, så vitt bekant, häradets
fullmäktige hitintills städse med heder beklätt vice talmansposten. Vad
hindrade för övrigt att inom en framtid även »wittre
Riksdagsmän» kunde komma från detta härad? (26 sept. s. 387 f.).
När K. U:s nya förslag några veckor senare föredrogs i ståndet,
fann sig Öhman återigen manad att söka rädda sitt härads
hävdvunna privilegium. Han kunde ej inse nyttan av att
beröva Håbo härads fullmäktig dennes »urgamla rätt» att i
talmannens frånvaro föra ordet. Aldrig hade, såvitt känt vore,
någon olägenhet därav rönts, vilket däremot kunde bliva fallet
med K. U:s förslag, om flera bevistat lika antal riksdagar.
Därest fullmäktigen för Håbo härad någon gång befunnes alldeles
oskicklig för värvet, då men ej annars, kunde ståndet skilja honom
därifrån, varvid vicetalmanskapet borde tillkomma den enligt
häradsordningen närmaste fullmäktigen från Upsala län. Öhman
blev avbruten av flera ledamöter, vilka samtidigt yttrade, att
skickligheten, som borde vara enda grunden för denna rätt, icke
i högre grad vore tillfinnandes bland Upsala läns fullmäktige
än bland riksdagsmännen från andra orter, en mening som ju
svårligen kunde bestridas. Ståndet gillade, som att vänta var
denna åsikt, och med riksdagsordningens fastställelse den 10
febr. 1810 fingo de nya bestämmelserna i § 23 laga kraft.
Detta medförde dock i praktiken ingen ändring beträffande de
omdebatterade vice talmanskapen. I prästeståndet fortfor den
allmänt avhållne Linköpingsbiskopen, Carl von Rosenstein, att
under ärkebiskopens frånvaro föra klubban, och även Erik Öhman
fortsatte vikariatet för talmannen i sitt stånd som om ingenting
hade hänt. Vi finna honom sålunda upprepade gånger under
denna arbetsamma vårsession föra ordet. Den långvariga
revolutionsriksdagen nalkades redan sitt efterlängtade slut, då en
vacker dag, den 10 april, bondeståndets sekreterare vid
sammanträdets början meddelade, att enligt till honom avlåten note
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
