Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Hur ålderspresidentskapet i riksdagen tillkom. Av Erik Fahlbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Historisk tidskrift 1906. Bondeståndet hade hösten 1809 under
stormiga uppträden bragt regeringens förslag i försvarsfrågan på
fall, och man väntade sig med skäl kraftigt motstånd även nu.
Saken var av synnerlig vikt, och det gälde att få frågan i hamn
och därmed ett slut på den över hövan uttänjda riksdagen.
Tydligtvis hava höga vederbörande ansett Hyckert bäst skickad
att under talmannens sjukdom leda de befarade oroliga
förhandlingarna i bondeståndet. Hyckert, en studerad karl och herreman
i jämförelse med de flesta av sina ståndsbröder, åtnjöt i hög
grad ståndets bevågenhet. Som en av ståndets trenne ledamöter
i konstitutionsutskottet hade han från början förstått samla
ståndet i viktigare frågor, t. ex. kravet om lika jordbeskattning,
och han ägde synbarligen även regeringens förtroende. När
denna jämlikt R. O. § 23 nu till vice talman utsåg Hyckert,
skedde det säkerligen på förord av sekreteraren, häradshövding
Trägårdh, Kungl. Majt:s speciella organ i bondeståndet. Det blev
också mycket snart uppenbart att man ej räknat fel. Dagen
efter Hyckerts tillträdande av vice talmanskapet, den 11 april,
anmäldes allmänna besvärs- och ekonomiutskottets betänkande
i vargeringsfrågan, och därmed började en rad delvis mycket
upprörda förhandlingar inom ståndet. Hyckert visade sig vara
sin post fullt vuxen och lyckades, med biträde av sekreteraren,
hålla de larmande ståndsbröderna stången. »Han höll god
ordning på bönderna» skriver Christian Wåhlin i sina
dagboksanteckningar för den 15 april (Hist. Handl., del 25, nr 2, s. 105),
och däri måste man ge honom rätt. Vargeringsfrågan bragtes
till slut i hamn — talmannen Lars Olsson hade då åter trätt i
funktion — och riksdagen kunde äntligen den 2 maj
hemförlovas.
Det tövade emellertid ej länge, förrän Kungl. Maj:t på nytt
måste sammankalla ständerna. Den nyvalde tronföljaren Carl
August drabbades den 28 maj av sin förtidiga bråddöd, och
urtima valriksdagen i Örebro samlades den 23 juli. Den
oförtröttlige Eric Öhman sökte även nu verka för sitt härads förlorade
privilegium. Detta skedde emellertid bakom kulisserna, och
ståndets protokoll hava intet att förmäla om aktionen. Bland
Riksdagsacta 1809—10 i Riksarkivet (Tom III) påträffas sålunda
en inlaga från Eric Öhman, ställd direkt till Konungen. Öhman
hemställer här allerunderdånigst, att Kungl. Maj:t, som enligt vad
propositionen vid senaste riksdag utvisade täckts inse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
