Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 20 juni 1929 - Underhusval och ministärskifte i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller mot den sittande ministären eller genom avhållelse från att rösta
indirekt, men dock avgörande, bidragit till dennas fall. Baldwin och
många konservativa med honom ville emellertid varken störtas eller
räddas av Lloyd George, och en viss medfödd engelsk
sportsmannainstinkt fann det dessutom rättvisast, att det parti, som vunnit seger
vid valen, också skulle få tillfälle att i regeringsställning visa vad det
förmådde uträtta — i all synnerhet som dess avsaknad av säker
majoritet innebar en viss garanti mot alltför omvälvande socialpolitiska
experiment. Baldwin fann det därför vara »renhårigast» att avgå
genast och ej utsätta sig för misstankar att ha sökt genom intriger
beröva det segrande partiet segerns frukter. Han avgick därför,
MacDonald mottog uppdraget att bilda regering, och den 8 juni
utnämndes Englands andra arbetarpartiministär. De konservativa ställa sig
nu välvilligt avvaktande till dess debut, och liberalerna nödgas
förhålla sig ungefär på samma sätt, kanske främst därför, att de eljest
skulle riskera partiets sprängning. MacDonald kan alltså utan
bekymmer motse den korta parlamentssession, som sammanträder vid
midsommar. Både han och oppositionsledarna känna väljarkårens
motvilja mot täta nyval, och det blir därför nog först under
höstsessionen, som Lloyd George får tillfälle att försöka sig på
»vågmästarens» svåra uppgift.
Ministären MacDonald av 1929 liknar mycket hans ministär 1924.
Från denna återfinner man, om än delvis med andra portföljer, de
gamla partiveteranerna Henderson, Clynes, Snowden, Thomas och
Tom Shaw, den välvillige pacifisten lord Parmoor samt de i god tid
före 1923 års val i arbetarpartiet enrollerade ex-radikalerna Noel
Buxton, Trevelyan, Ponsonby m. fi.
En annan f. d. liberal, Wedgevood Benn, har fått den just nu
betydelsefulla posten som minister för Indien, och till nykomlingarna i
kabinettet hör även lordkanslern, domaren sir John Sankey, populär
inom arbetarpartiet såsom påyrkare av kolgruvornas nationalisering.
Lord Curzons socialistiske måg, sir Oswald Mosley, har blivit kansler
för hertigdömet Lancaster och nämnes än som blivande minister för
folkförbundsärenden, än som medarbetare åt sigillbevararen J. H.
Thomas i dennes nya ministerkommitté för arbetslöshetens
bekämpande, i så fall vid sidan av ministern för allmänna arbeten George
Lansbury, den ende representanten i kabinettet för arbetarpartiets
vänsterflygel. Den bekanta satsen, att ett steg till vänster låter alltid
försvara sig, demonstreras denna gång praktiskt av advokaten W. A.
Jowitt, som den 30 maj med ampla rekommendationer från Lloyd
George valdes till liberal M. P. för Preston och en vecka senare som
förste kronjurist, advocate general, ingick i en arbetarpartiministär, där
formlig anslutning till partiprogrammet fordrades som inträdesvillkor.
Den nya ministären väntas först i 1931 års budget, om den blir i
tillfälle att framlägga denna, visa sin »socialistiska» karaktär på det
statsekonomiska området samt dessförinnan koncentrera sig på
regeringsåtgärder, vilka beräknas kunna bli godtagna av det liberala
partiet. Kraftåtgärder mot arbetslösheten stå under tiden främst på dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
