- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
411

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Auktoritetsproblemet i nutiden. Av John Cullberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ställe. Tidens mångomskrivna moraliska relativism är icke utan
sammanhang med hemlivets anarki. Det borde snarast vittna
om dåligt samvete, då de äldre högljutt beskärma sig över
»ungdomens förvildning». Skall någon sättas på de anklagades bänk,
så är det den generation, som så illa förstått förvalta sin av
naturen förlänade myndighet.

Den andra av ålder auktoritativa samfundsmakten är kyrkan.
Kristuskulten, tron på och bekännelsen till den uppståndne och
förhärligade Herren, Kyrios Jesus, var det oförlikneliga
bindemedel, som knöt den i övrigt heterogena urförsamlingen
samman till en fast sociologisk enhet. Här hade man funnit den
tvingande makt, inför vilken man reservationslöst böjde sig.
Alla känna vi, hur Rom, sedan den eskatologiska högspänningen
lagt sig, med raffinerad säkerhet byggt ut auktoritetstanken till
ett i princip världsomspännande sakramentalt-hierarkiskt system,
fulländat i och med encyklikan av 1870 om påvens ofelbarhet.
Vi känna även, hur denna stolta byggnad våldsamt skakades
genom reformationen. Den katolska polemiken betecknar också
gärna 1500-talets kyrkoförnyelse som väsentligen
auktoritetsupplösning. Detta är otvivelaktigt alldeles felaktigt. Fastmer ha
vi här ett typiskt exempel på en auktoritetsförskjutning. Denna
innebar emellertid ingalunda — såsom den liberala
protestantismen ofta gjort gällande — principiellt en förskjutning från
yttre till s. k. »inre» auktoritet. Den yttre auktoriteten är även
för den reformatoriska kristendomen väsentlig. Samvetet får
visserligen en ny och grundläggande betydelse, men det är väl
att märka, att detta endast gäller det samvete, som är bundet
au Skriften
. Skriften blir därför den auktoritet, som i sista hand
äger att ge det avgörande utslaget. I samma mån kyrkan blir
en Ordets kyrka behåller den också sin auktoritativa
myndighet över själarna.

Det är denna position, som nutiden utan ringaste svårighet
kan konstatera vara genombruten. Även här har teorien sin
dryga andel i ansvaret. Den tidiga 1800-talsteologien med sin
utgångspunkt i romantiken saknade i stort sett intresse för de
objektiva frälsningsfakta, om vilka Ordet vittnade, och som från
begynnelsen givit Ordet myndighet. I stället riktade man
uppmärksamheten mot de subjektiva tillstånden, främst den
religiösa känslan. Kyrkans uppgift blir enligt denna teori icke
längre att vägleda själarna genom att ställa dem under lagens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0415.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free