Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Auktoritetsproblemet i nutiden. Av John Cullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verkliga auktoritetsförhållandet råder icke mellan statens
respektive parlamentet å ena sidan och den enskilde medborgaren
å den andra utan mellan partiledaren respektive
partiprogammet (partipressen) och partimedlemmen. Den
enskilde måste underkasta sig sitt partis myndighet, för att detta
skall kunna göra sig gällande i spelet om statsmakten. Redan
av det nu anförda — och mycket annat kunde fogas därtill
— är det tydligt, att talet om statsmaktens förfall och
upplösning sannerligen icke vilar på några verklighetsfrämmande
spekulationer.
Sammanfatta vi det hittills sagda om auktoritetens ställning
i nutidens samfundsformer, få vi följande bild:
föräldraauktoriteten är upplöst och konsekvensen har blivit hemmets anarki
med ty åtföljande moralisk relativism. Kyrkans auktoritet är
ytterligt kringskuren, och resultatet framträder i de tomma
kyrkorna, det aktuella programmet, sektauktoritetens blomstring,
men också i religiös anarki eller religionslöshet.
Statsauktoriteten är förintad, varav följt: statsmaktens förfall, den politiska
auktoritetens överflyttning till partiet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
