- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
415

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Auktoritetsproblemet i nutiden. Av John Cullberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

visserligen utöver sig själv till de mera omspännande sociala
förband, inom vilka familjemedlemmarna ha eller få sin
verksamhet (kommunen, staten o. s. v.). Men den representerar i
förhållande till dessa icke något särintresse. Man blir icke en
bättre statsmedborgare genom att vara en dålig familjemedlem.
Det motsatta förhållandet torde fastmer få betraktas som regel.
Hemmets renässans genom bl. a. föräldraauktoritetens
återupprättande borde bli ett statsintresse — om därmed det ringaste
vore vunnet. Även kyrkan är en äkta helhet. I princip är
den allmännelig, till sitt syfte världsomspännande, låt vara, att
den i realiteten når endast en del av mänskligheten. Sin
myndighet hämtar den uteslutande ur sin förvissning att vara
förmedlare av ett budskap till mänskligheten från hela världens
Herre. Vad slutligen staten beträffar, kan det tyckas, som om
man i internationalismens tidevarv hade rätt att betvivla dess
karaktär av äkta helhet. Är den icke ett onödigt och farligt
hinder för realiserande av det universella broderskapet? Sådant
tal vittnar måhända om välmening, dock mera om en
förunderlig brist på sinne för realiteter. Riktigt har det framhållits,
att »ingen mellanfolklig kosmos kan byggas upp av
inomfolkliga kaos» (Elof Åkesson). En internationalism, som är
ointresserad för nationalstaternas fria livsutveckling, kan aldrig bli
annat än en lek med skuggor. Staten är nämligen ett
historiskt-organiskt sammanhang, som icke kan sönderbrytas utan de
mest ödesdigra följder inom alla livsområden. Den är icke ett
bolag eller en intresseförening, som av sina medlemmar kan
upplösas och ersättas med något annat, till äventyrs mera
ändamålsenligt. Framförallt på grund av sin rättsvårdande
uppgift är staten principiellt utrustad med en auktoritet i
förhållande till den enskilde, som tillfullo motsvarar det helas
myndighet över delen.

Betydelsen av de här behandlade auktoriteterna är, att de —
mitt under all historisk bristfällighet — på ett ojämförligt sätt
inskärpt den enskildes tjänarställning i samhället, till det hela.
De ha ställt människorna inför något obetingat, som är istånd
att genombryta deras privatintressen och egga dem till offer,
emedan det äger ett anspråk på dem. Och viljan till tjänst är
den innersta nerven i allt gemenskapsliv.

Hur förhåller det sig i här berörda avseenden med de nutida
auktoriteterna? Representera de äkta helheter? Vi ha nämnt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:36:33 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0419.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free