Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Auktoritetsproblemet i nutiden. Av John Cullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sydeuropas folk, kunna vi lämna därhän. För oss måste i varje
fall den napoleonska posen te sig som ett tomt maskeradupptåg.
Det är tyvärr ibland så svårt att skilja mellan härskarmanteln
och narrkåpan.
Det är ju icke heller så, att författningsändringar utgöra den
egentliga orsaken till statsmaktens förfall. Despotismen är en
orimlig statsform, emedan den lägger större makt i en endas
hand, än denne i regel kan bära. Den teoretiskt förträffliga
konstitutionalismen visar sig tyvärr vara en halvmesyr, som
icke kan omsättas i praktiken. Och klassiska exempel ge vid
handen, att statsauktoriteten mycket väl kan upprätthållas i en
demokratisk statsform. Att ropa på en författningsförändring
såsom botemedel mot statens sjunkande auktoritet är ungefär
det samma som att söka bota en sjuk genom att ge honom
nya kläder.
Den demokratiska staten skulle icke ha förlorat sin
myndighet till partierna, om icke känslan för det Helas auktoritet
redan hade upplösts inom de elementära mänskliga
gemenskapsförhållandena. Det är också inom dessa, som
auktoritetsprincipen i första hand måste återvinna sin betydelse, om detta över
huvud skall kunna ske.
Det ordas icke sällan om en ny »hemkultur». Vanligen är
det härvid fråga om ett estetiskt surrogat för det bristande
hemlivet. Säkert är i varje fall, att en ny anda icke kan ingjutas
i samhällslivet utan en hemmens pånyttfödelse. Åtskilligt kan
här uträttas genom yttre åtgärder. Få punkter äro viktigare i
det sociala reformprogrammet än bostadsfrågans ordnande för
de folkgrupper, som äro trångboddhetens offer. Vad vi mest
behöva, är dock en ny hempedagogik, som gör rent bord
med den falska humaniteten, den må sedan vara grundad i
vanlig föräldraslapphet eller i en verklighetsfrämmande,
romantisk utvecklingsdogmatik. Om icke barnet i hemmet ställes
inför en auktoritet, som kräver obetingad lydnad, kommer den
vuxne aldrig att förstå det obetingade i det krav på tjänst,
varigenom han kallas till större samhällsuppgifter. Svårigheten är
blott att här kunna åvägabringa en verklig nygestaltning, dels
på grund av de bristande personliga kvalifikationerna hos de
flesta föräldrar, dels emedan även skolan givit den moderna
s. k. pjåskpedagogiken lagstadgad hemortsrätt. Måhända har
man dock rätt till en förhoppning, att den unga generationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
