Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Auktoritetsproblemet i nutiden. Av John Cullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själv skall ha sett nog av den äldres misslyckanden för att
väckas till hälsosam reaktion.
Större förväntningar har man att hysa beträffande de
resurser, som kyrkan alltjämt äger, och som den icke kunnat
förlora — trots all teologi och kyrkopolitik. En förutsättning för
att dessa resurser skola kunna göra sig gällande är emellertid,
att kyrkan själv blir klar över sin sociala uppgifts verkliga
innebörd. Först måste den göra sig fri från illusionen, att den
äger eller kan utveckla ett socialt program. När det t. ex. gäller
att reglera förhållandet mellan arbetare och arbetsgivare, kan
varje liten nationalekonom uppträda med större auktoritet än
kyrkan. Att söka engagera kyrkan för ett program av denna
art vore visserligen ett oskadligt tidsfördriv, om det icke vilade
på ett falskt auktoritetsanspråk och därigenom bidroge till att
skymma blicken för kyrkans verkliga betydelse för
gemenskapslivet och lösningen av dess auktoritetsproblem.
Denna betydelse ligger helt på kyrkans egen linje, den
religiösa. Den vilja till tjänst, utan vilken varje mänskligt
gemenskapsförhållande blir till ett ljugande sken, kan icke åvägabringas,
utan att människan ställes inför en makt, som griper henne
och betvingar henne i hennes innersta. Kyrkans enda
existensberättigande ligger i hennes uppgift att förmedla ett sådant
maktanspråk genom att på alla vägar, som stå henne till buds,
frambära sitt budskap om Guds världsövervinnande makt i Kristus.
Först då själen har funnit sin Herre, står människan, frigjord
i sitt inre, definitivt och radikalt i tjänarställning. Och det är
detta, som är grundförutsättningen för social gemenskap, för
solidaritet. Luther har en gång för alla i boken Om en kristen
människas frihet fixerat sammanhanget mellan solidaritetens
problem och den auktoritet, på vilken kyrkan bygger. En kristen
människa, d. v. s. en människa, för vilken Kristus blivit Herre,
är på en gång den friaste av alla och allas tjänare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
