Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Erasmus Roterodamus. Av Oscar Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom. Från Thomas och Duns Scotus längtade han till Plutarchus
och Cicero. Hade han haft energi nog att tränga till botten av
de filosofiska system han sysselsatte sig med är det väl möjligt att
han sett dem i en annan dager, men han var nu en gång för
alla icke filosofiskt anlagd. Det estetiskt-retoriska behärskade
honom fullt och helt, och det var därför icke underligt att han
inom kort sökte och fann förbindelse med ledaren för den
parisiska humanistgruppen, Robert Gaguin. Han blev välvilligt
mottagen; man enrollerade den tiden gärna slagfärdiga rekryter i
humanismens unga armé. Lätt hade han det dock icke, ty att
leva på sin penna var honom omöjligt, och fastän han som tidens
skick och bruk bjöd adresserade sig till rika patroner var det
ingen som blev honom en pålitlig mecenat. Sitt uppehälle
förtjänade han genom att handleda studenter i latin och retorik.
Bland hans elever var också en ung engelsman, William Blount,
lord Mountjoy, för vilken han fattade en varm, av lärjungen
tacksamt återgäldad tillgivenhet. För hans skull var det också som han
slog ur hågen sina länge hysta italienska reseplaner för att i
stället på våren 1499 som gäst följa sin lärjunge till dennes
ståtliga gods i närheten av Greenwich.
Det var under sin vistelse i England som Erasmus gjorde
bekantskap med de två män, som starkare än några andra skulle
komma att påverka hans inre utveckling, nämligen Thomas
More och John Colet. Särskilt den sistnämnde blev dels genom
sin grundliga lärdom, dels och än mer genom sin uppriktiga
fromhet för Erasmus en högt beundrad ledare och lärare. Från
denna tid kommer det in ett drag av personlig religiositet i
Erasmus’ väsen — något som ej bör glömmas, då man följer hans
senare utveckling. Det var också genom Colet som han fick sin
uppmärksamhet riktad på bibeltolkningens problem. Colet hade
här själv arbetat med beundransvärd ihärdighet, ehuru bibelns
grundspråk icke voro honom bekanta, men för Erasmus var
detta icke nog. Allt klarare började under disputationerna med
Colet och hans vänner en ny uppgift taga form för honom: att
åstadkomma en ny, språkligt tillförlitlig tolkning av de heliga
texterna. Härvidlag var det först och främst Nya testamentet
som han hade i tankarna, och det språk, vari han föresatte sig
att förvärva vidgade insikter, var följaktligen grekiskan.
Knappast någon period i Erasmus’ levnad griper oss mera än
dessa år kring sekelskiftet 1500, då han under ständiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
