- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
435

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Erasmus Roterodamus. Av Oscar Wieselgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

milsten i bibelkritikens och den exegetiska forskningens historia,
ehuru visserligen mera genom metoden än resultaten, av vilka
åtskilliga visat sig mindre hållbara. Från och med denna tid
var Erasmus emellertid en av sin tids centrala personligheter,
och med eller mot hans vilja blev det mot honom som den
kyrkliga reformrörelsens vänner i alla länder med beundran och
förväntan riktade sina blickar. Även hans yttre ställning erfor vid
denna tidpunkt en förbättring. Hans gynnare vid kurian
lyckades nämligen åt honom utverka ett påvligt breve, som gav
honom absolution för hans indisciplinära uppförande gent emot
sitt kloster, befriade honom från skyldigheten att bära sin ordens
dräkt och gav honom full rätt att emottaga kyrkliga beneficier,
oaktat han som född utom äktenskapet enligt den kanoniska
rätten egentligen borde vara därifrån utesluten. Dessutom
övertalades Leo X att låta Erasmus till sig dedicera sin upplaga av
Nya testamentet. Den högsta andliga myndigheten hade
därigenom för sin del i princip godtagit hans forskningsarbete, och han
kunde följaktligen med lugn se framtiden till mötes.

Lugn var också vad den nu femtioårige Erasmus mest av allt
längtade efter. Hittills hade hans liv i huvudsak varit en kedja av
svårigheter och bekymmer. Icke ens fattigdomens umbäranden
hade besparats honom, och sitt verk hade han genomfört under
förhållanden, som väl kunde ha knäckt en mindre seg och
uthållig natur. Nu hade äntligen erkännandets stora dag randats.
Universiteten tävlade om att erbjuda honom lärostolar, från
Tyskland, Frankrike och England kommo hedrande anbud, och
till och med den blivande kejsaren själv, Karl V, sökte locka
honom med sig till Spanien. Men Erasmus drog sig undan
hedersbetygelserna, rädd för att av den yttre äran lockas för långt
bort från sina kära böcker, och sökte sig i stället en tillflyktsort
vid det gamla universitetet i Löwen. Även dit strömmade dock
besökare, lärda och olärda, kända och okända, för att få se och
höra honom. Han var bliven decus Germaniæ, sin tids Sokrates,
vetenskapens ljus och forskarnas okrönte konung, och det högsta
lovord en samtida lärd kunde tillägga sig var att nämnas bland
»Erasmianerna», den store ledarens anhängare och efterföljare.
För sin personliga del var Erasmus under dessa år lycklig och
nöjd. Han tyckte sig ha nått sitt mål, att befrämja sanningen
och föra sin tids kämpande andar in på rätta vägar. En ny tid
syntes på väg att bryta in, en tid, då drömmen om vetenskapens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 26 19:03:20 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1929/0439.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free