Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Erasmus Roterodamus. Av Oscar Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öppet och bestämt taga parti mot Luther, och i klar uppfattning
av hans personliga svagheter frestade man honom med ett rikt
biskopsstift — en belöning, som kunde synas lockande nog för
en man med Erasmus’ förfinade levnadsvanor. Men trots detta
vägrade han alltjämt att göra något bindande uttalande. Inför
den alltmer hotande situationen hade han till slut intet annat
val än att draga sig undan från slagfältet och söka en lugnare
uppehållsort än det stridslystna belgiska universitetet. En av
hans vän Frobenius förberedd ny upplaga av Nya testamentet
gav honom den önskade förevändningen. I slutet av oktober
1521 lämnade han Löwen, och den 15 novemebr var han i gott
behåll hos Frobenius i Basel.
Här befann han sig i ett helt annat läge än i Löwen. Det
konfessionella tryck, för vilket han där varit utsatt, försvann
helt och hållet, ingen furstemakt kunde längre taga hans biträde
i anspråk, och de förbittrade tiggarmunkarnas häftiga
anklagelser nådde icke hans öra, där han satt i Frobenius’ lugna tryckeri.
Dock var det icke utan en viss bitterhet han konstaterade att
hans maningar till frid och sansning alltjämt förklingade ohörda
hos den våldsamt upprörda samtiden. Hans ideal, freden och
endräkten, trampades av båda de stridande parterna under
fötterna, och vad han främst av allt velat rädda undan
förstöring, bonæ litteræ, de goda vetenskaperna, angreps med
samma ursinne från bägge hållen som fördärvbringande makter
i otrons och ödeläggelsens tjänst. Dessutom blev det honom för
var dag allt mera tydligt att de krafter, som framdrivit den stora
konflikten, till stor del voro av allt annat än religiös natur. Det
var utan tvivel denna iakttagelse som så småningom kom honom
att definitivt glida över till det katolska lägret.
Reformationsfientlig var han ej. I detta hänseende stod han
på den katolska kyrkans egen ståndpunkt, ty att en reformation
krävdes, därom voro ju sedan länge alla djupare blickande
kyrkliga kretsar ense; men han ryggade tillbaka inför tanken på
en förnyad och förvärrad schism och menade att hellre än att
taga en dylik konsekvens borde man enas om huvudpunkterna
och låta de mindre tvisteämnena fara. Det var denna hans
ståndpunkt som kom honom att reagera så starkt mot de
revolutionära rörelser, som den lutherska riktningen hade i sitt följe.
Hårt har det lagts honom till last att han tog parti mot Ulrich
von Hutten och vägrade honom sitt understöd, då han kort före
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
