- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
440

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erasmus Roterodamus. Av Oscar Wieselgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på schavotten som offer för Henrik VIII:s reformatoriska iver.
Arbetet var det enda som Erasmus ägde kvar. Och hur väl han
trivdes i Freiburg, där han påbörjat flera stora lärda verk, vilkas
fullbordande låg honom varmt om hjärtat, vaknade dock efter
några år hos honom en längtan till den plats där han mest i
världen känt sig hemma: Frobenius’ tryckeri. Sedan de religiösa
konflikterna hunnit rasa ut och lugnet återvänt, erbjöd vistelsen
i Basel icke längre några risker, och det var med den
hemvändandes darrande lyckokänsla som han sommaren 1535 återvände till sin
forna hemstad. Men hans krafter voro icke mera som förr. Icke
ens den outtröttliges hand förmådde längre föra pennan. I ett
rum i Hieronymus Frobenius’ vackra patricierhem låg den gamle
vintern igenom, väntande på döden. Slutet dröjde länge. Det
var som om icke ens döden mäktade något mot hans alltjämt
rörliga ande. Men en sommardag, den 12 juli 1536, bröts hans
motstånd. Ögonen föllo tillsammans, rösten svek. I det sista
ögonblicket hördes han, humanisternas furste och sin tids störste
latinare, sakta viska på sin barndoms halvt glömda språk orden
»Lieve God»!

Vid sin bortgång var Erasmus sin tids kanske mest vördade
och uppburna personlighet. De häftiga strider, som stått kring
hans namn, hade icke förmått rubba den ojämförliga prestige
han genom sitt lärda arbete uppnått. Hans böcker trycktes
ständigt i nya upplagor, och ingen officiell censur vare sig från
luthersk eller katolsk sida mäktade hindra deras segertåg runt
Europas alla skolor och universitet. Och dock gick han ur tiden
som en slagen och besegrad man. Det var blott utanverken av
hans livsarbete, som samtiden tillägnat sig. Kärnan, den
försonliga, utjämnande humaniteten, fördragsamheten och
överseendet, som utgjort hans högsta ideal, hade ingen velat förstå.
Det var medvetandet om detta som kastade sin skugga över hans
sista dagar. Hans dämpade stämma hade ej mäktat genomtränga
det sextonde århundradets lidelsefulla stridslarm. Freden och
endräkten, som han hoppats få se triumfera över splittringen,
voro vid hans död längre borta än någonsin, och då äntligen efter
bortåt ett århundrades ödeläggande strider det utmattade Europa
tvangs att söka nå fram till en slutlig uppgörelse blev det icke
i det ideella samförståndets tecken utan genom konstituerandet
av en absolut furstemakt som problemet löstes. Men detta
hindrade icke att Erasmus både som lärd och tänkare alltjämt var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0444.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free