- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
445

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Louis de Geers politiska personlighet i belysning av hans nyutgivna brev. Av Gustaf Jacobson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och andra riksdagsgruppers eller de militära fackmännens
eventuella önskemål och ståndpunkter. Hurudan lösningen blir, synes
vara av mindre betydelse. Frågorna betraktas ur taktisk mer
än ur principiell synpunkt. Att se sakerna på längre sikt hörde
icke till tidsandan. »Kommer dag, så kommer väl råd» — med
dessa ord avfärdas de bekymmer, som inställde sig, då De Geer
1875 för andra gången trädde i spetsen för regeringen. Mera
djärva uppslag och försök buro honom särskilt på äldre dagar
emot; så t. ex. hyste han på förhand en som det visade sig
oberättigad skepsis i fråga om möjligheten att vinna något resultat
genom urtima riksdagen 1892. I detta sammanhang bör också
påpekas den ringa plats, som den yttre politiken — med
undantag av unionsfrågan — intager i hans korrespondens. De Geer
hade liksom hela den generation han tillhörde ursprungligen
sympatier för Frankrike men fick tydligen dessa åtskilliga grader
avkylda genom den utveckling landet tog under tredje
republiken. Å andra sidan var han ingen vän av Bismarcks Tyskland,
och han uttalade mer än en gång farhågor för att det svenska
närmandet till Tyskland skulle tolkas såsom något annat än
platonisk vänskap. Stormakternas erövringspolitik var för honom —
såsom han yttrade på tal om Berlinkongressens uppgörelser —
ingenting annat än bevis på att »stormakterna i allmänhet icke
hava några skrupler att begå vad enskilda emellan kallas rån
och tjuveri».

Det vore dock orätt att påstå, att De Geer helt saknade en
genomtänkt politisk åskådning. Två tankar gå, kan man säga,
som en röd tråd genom hans politiska uttalanden: den ena var
övertygelsen om den svenska bondeklassens stora
samhällsvärnande betydelse, den andra var liberalismen. De Geers
»smekmånad med lantmannapartiet» under hans andra ministär tog
väl ett ganska hastigt slut; 1877 förklarade han i riksdagen, att
deras vägar måste skiljas, och sin avgång 1880 tillskrev han med
rätta partiets avfall från 1873 års kompromiss, men detta
rubbade icke hans förkärlek för partiet och den samhällsklass det
företrädde. »En viktig sak för det svenska statsskicket är att
hava bönderna belåtna. Med dem till barlast löpa vi icke fara
att kantra», skrev han en gång under Posseska regimen, och
liknande uttalanden förekomma ej sällan. Särskilt under
»tvångsrevisionismens» upprörda dagar i mitten av 1890-talet satte han
sin tillit främst till »våra bönders sunda förstånd». Liberalismen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0449.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free