- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Nittonde årgången. 1929 /
448

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - Emil Ludwig om krigsutbrottet. Av Nils Ahnlund - Emil Ludwig: Juli 1914

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

LITTERATUR

EMIL LUDWIG OM KRIGSUTBROTTET



Den ofantligt flitige och ävenledes mycket talangfulle men med rätta
något omstridde tyske författaren Emil Ludwig har denna sommar
utsänt en bok om förspelet till krigsutbrottet, »Juli 14», som nu också
föreligger på svenska under titeln Juli 1914. Han vänder sig här
till en ojämförligt bredare publik än den, som kunnat nås av något
tidigare inlägg i »krigsskuldfrågan», därom vittnar från början till slut
hela arbetets läggning. Det är ett uppsåtligt mellanting mellan historia
och novellistik, en berättelse som långa stycken bygger på samtida
dokument, men där sammanhanget och tråden i långt högre grad än i
vanliga historiska framställningar bestämts av författarens personliga syn
på ämnet, på de handlande personerna och de verkande krafterna. Den
dristiga metod Ludwig tillämpar torde ej undgå någon reflekterande
läsare. Med tillhjälp av de kursivt anförda dokumentcitaten kan man
lätt kontrollera, var hans eget tar vid; man skall då finna, att Ludwig
i största mått förbehållit sig rätten att intuitivt tolka källorna, att
komplettera situationerna och figurporträtten med reflexioner och drag, som
han finner sannolika och plausibla, men som framför allt tjäna att
krydda framställningen. Tillvägagångssättet bidrar att öka den verve,
som kännetecknar skildringen, men är naturligtvis högeligen hinderligt
ur det djupare sanningskravets synpunkt; det ger det hela en
färgläggning, på vars äkthet eller oäkthet i de enskilda fallen man mången
gång känner sig osäker. Så ej blott talar utan tänker Ludwig i stor
utsträckning å de uppträdandes vägnar, utan att därtill besitta någon
fullmakt. Och detta vore nu kanske icke så allvarligt, om ej författaren
hade så synnerligen bestämda meningar så i det ena som det andra
stycket.

Hans skrift är först och främst en ljungande anklagelse mot de
maktägande och tongivande i olika länder. Deras är skulden: statsmännens,
de höga officerarnas, krigsleverantörernas, redaktörernas. Världskriget
är, om man får tro Ludwig, frukten av »trettio diplomaters, furstars och
generalers lögn och lättsinne, lidelse och fruktan». »Hela oskulden»
däremot ligger hos alla dem, som ej tillhörde de bestämmande kretsarna;
demokratien som sådan kan förete bindande alibi; folket på gatan står
absolut utanför. Vad den rent politiska processen beträffar, frågan om
kabinettens större eller mindre ansvarighet, hävdar Ludwig en ungefär
jämn fördelning av skulden mellan de båda sammandrabbande
maktlägren. Starkast belastade äro Wien och Petersburg; så följa som
sekundanter Berlin och Paris; sist på slutet kommer London. »Tysklands

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:17:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1929/0452.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free