Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 6
- Dagens frågor 1 okt. 1929
- Priset för »vänstersamverkan»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DAGENS FRÅGOR
Stockholm den 1 okt. 1929.
Priset för »vänstersamverkan».
Årets riksdag slöt i upprörd krisstämning, men
det dröjde inte länge, förrän den traditionella
politiska sommarstiltjen segrade över den något uppjagade aktiviteten.
När diskussionen sedan fram på höstsidan återupptogs, var det i mera
behärskade former och kring ett mycket akademiskt ämne —
parlamentarismen i svensk teori och praxis. Den socialdemokratiske
partiledaren sökte emellertid leda in debatten på den praktiska politikens
område, då han rakt på sak proponerade en ny vänstersamverkan
mellan socialdemokrater och frisinnade. Uppslaget har flitigt
debatterats, och många, som gå och vänta att »någonting skall ske» och
hoppas på en »nyorientering», som kan rubba cirklarna och sätta liv
i spelet, ha med välbehag lyssnat till hr Per Albin Hanssons
oförbehållsamma bekännelse till majoritetsparlamentarismen och beundrat
hans redobogenhet att taga konsekvenserna av det nya politiska läge,
som inträtt efter fjolårets val. Hr Ekmans svar på inviten var ju
icke lika oförbehållsamt, men man har dock trott sig finna, att även
han är på glid från sin hårdnackat vidhållna vågmästareståndpunkt.
En ganska allmänt utbredd uppfattning är därför, att en ny
vänstersamverkan håller på att mogna. Det kan vara värt att litet närmare
granska de grunder, på vilka detta antagande är byggt.
Utgången av 1928 års val icke blott krossade socialdemokraternas
förhoppningar om andrakammarmajoritet utan minskade även starkt
intresset för en borgerlig samlingspolitik. Om socialdemokraterna
segrat, hade sannolikt den borgerliga samverkan kommit av sig själv.
Nu förbyttes plötsligt på borgerligt håll farhågorna för ett
socialdemokratiskt majoritetsvälde i en viss benägenhet att underskatta
motståndarens politiska framtidsutsikter. En följd härav blev att den
borgerliga samlingstanken undansköts. Den gångna riksdagen har
ytterligare vidgat klyftan mellan de borgerliga partierna. Detta har med
välbehag konstaterats på socialdemokratiskt håll och där väckt
förhoppningar om att den politiska fasta, som partiet dömdes till genom
valutgången i fjol, skulle avsevärt förkortas, blott man kunde nå kontakt
med de frisinnade. Utan tvivel ser den socialdemokratiska
partiledningen realistiskt och fördomsfritt på frågan om en ny
vänstersamverkan. Med lätt hjärta tar man icke steget — men vad är att göra?
Nederlaget har visat, att den åtrådda majoriteten icke ligger inom
räckhåll. Det går icke lika lätt som förut att omsätta
fackföreningsrörelsens väldiga kraftmassa i politiska resultat.
Tecknen på en djupgående kris inom själva socialdemokratien
framträda allt starkare. Motsättningen mellan lära och leverne börjar bli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Feb 26 19:03:20 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1929/0460.html
