Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 1 okt. 1929 - Priset för »vänstersamverkan» - Nyval och regeringsskifte i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta är icke blott hr Ekmans personliga intresse, det är även hans
partis. De som ivrigt plädera för koalitionstanken i förhoppning att
småningom kunna förmå hr Ekman att ta reson, förbise att det lilla
frisinnade partiet har starka taktiska skäl att söka till det yttersta
fullfölja den riksdagstaktik, som hedrats med en särskild rubrik i
den svenska parlamentarismens historia. Tack vare
vågmästarepolitiken har partiet, trots sin litenhet, kunnat spela en politisk roll, som
skänkt Svenska Morgonbladet, Falukuriren och andra framstående
representanter för de s. k. frisinnade idéerna en illusion av dessa
idéers segerkraft. Vad detta betyder för sammanhållningen och
humöret inom ett parti, som annars inte har mycket att hålla ihop om,
behöver inte närmare utvecklas. Från frisinnat lantmannahåll har
också höjts en varnande röst: koalition med socialdemokraterna kan
bli det frisinnade partiets död. De frisinnade lantmännen kunna icke
se någon förnuftig mening i en samverkan med det stora klasspartiet
till vänster. Hr Ekman vet mycket väl, hur landet ligger, han
känner dessa stämningar och ger sig säkerligen ej frivilligt in i ett sådant
äventyr som en regeringskoalition med socialdemokraterna innebure.
Därmed är dock icke sagt, att icke en samverkan i någon form
mellan socialdemokrater och frisinnade är tänkbar och möjlig. Då
bondeförbundet ej synes vara villigt att medverka till bildandet av
ett centerblock med hr Ekman som chef och då det tycks vara en
allmän mening att en ny vågmästareregering ej kan tolereras, ser
sig kanske hr Ekman nödsakad att ackordera med grannarne till
vänster. Den gemensamma oppositionsställningen verkar utan tvivel
också enande. Förena sig de frisinnade med socialdemokraterna för
att så fort som möjligt driva bort ministären Lindman, så lär väl hr
Ekman knappast kunna undgå att taga konsekvenserna härav vid
regeringsfrågans lösning. Hr Ekmans plan är antagligen att i den
situationen undvika samregering och i stället söka vinna
socialdemokraternas stöd åt en rent frisinnad ministär. Detta vore visserligen
en koncession åt majoritetsparlamentarismen, som kanske skulle
bereda de parlamentariska renlevnadsmännen någon tröst efter årslånga
prövningar. Men den bleve dyr för det svenska samhället. Priset
för socialdemokraternas stöd åt en frisinnad ministär är känt, det är
arbetslöshetsförsäkring. Hr Ekmans svävande uttalanden härom tyda
på att han icke är alldeles främmande för tanken att av politiska
skäl uppge den fasta och verklighetsbetonade ståndpunkt, som han
hittills intagit i denna fråga. Om den ivrigt åtrådda partipolitiska
nyorienteringen i syfte att skapa ett fastare regeringsunderlag måste
betalas med det priset, så finns det ingen anledning att rosa den
affären. Det kan tydligen bli en kostsam historia att operera bort
en sådan parlamentarisk »skönhetsfläck» som minoritetsregeringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
