Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 1 okt. 1929 - Nyval och regeringsskifte i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att folkets vilja var en annan än riksdagens. Men det fanns icke många
andra därborta, som förmodade, att de nya valen skulle ge
statsministern rätt. Det syntes möjligt, att herr Manteres eget parti, finska
framstegspartiet, skulle vinna något mandat som en följd av hans och hans
regerings bestämda och manliga uppträdande. Men någon avgörande
seger för de partier, som ville höja de statsanställdas löner, räknade
man inte med. De finska borgerliga partierna stodo splittrade inför
den fråga, som givit anledning till upplösningen och i vars tecken de
nya valen skulle gå. Tillfälle till enig valkampanj kring ett äktfinskt
program erbjöds därför icke, fastän även finska samlingspartiet i
likhet med agrarerna i sin valpropaganda följde rent äktfinska linjer.
Det svar, riksdagsvalet gav på regeringens vädjan till folket, gick
regeringen helt och hållet emot. De partier, som i den upplösta riksdagen
understött regeringens lönepolitik, inträdde med decimerade skaror i
den nya riksdagen. Därvid utgör blott svenska folkpartiet, som i
huvudsak bibehöll sin gamla ställning, ett undantag. Herr Manteres eget
parti led ett fullkomligt förkrossande nederlag. Och även finska
samlingspartiet förlorade flere mandat. Det var agrarerna, som segrade.
Deras grupp är nu den största i Finlands riksdag. Kommunisterna
vunno tre platser. Och socialdemokraternas riksdagsgrupp har nu 59
medlemmar mot 60 tidigare och är alltså i det närmaste till numerären
oförändrad. Valet hade utfallit gynnsammast för de två partier,
agrarer och kommunister, som voro mest hänsynslösa och minst
nogräknade i sin valpropaganda.
Samlingspartiet räknade fel, då det antog sitt finskt nationalistiska
program. Med agrarpartiet kunde det i alla fall inte tävla i den
punkten. Det är snarare möjligt, att det därigenom förlorade en del väljare.
Och att framstegspartiet som ett liberalt parti icke vågat taga ställning
mot den allt annat än liberala äktfinskheten och överhuvud negligerat
en konsekvent frisinnad politik, har med stor sannolikhet länt det till
skada. Förtroendet för de två finska borgerliga partier, inom vilka
den finska bildade klassen spelar en ledande roll, har av allt att döma
minskats ute i bygderna. Ledningen inom det borgerliga finska
Finland håller på att glida den bildade klassen ur händerna och gå över
till agrarerna, det typiskt lokalbetonade, kråkvinkelsartade
småbondepartiet.
Anmärkningsvärt är, att socialdemokraterna trots deras bestämda
avståndstagande från kommunisterna icke försvagats. Och den
omständigheten, att hela den svenska riksdagsgruppen intog en välvillig
ställning till tjänstemännens lönefråga, minskade ej det svenska partiets
förtroende ute i den svenska landsbygden.
Den nya riksdagens sammansättning är trots de förskjutningar, som
ovan nämnts, icke väsentligen olik den upplösta riksdagens. De finska
borgerliga partierna bilda icke tillsammans någon majoritet i
parlamentet, ej heller de icke borgerliga. Men oppositionen i april mot
Manteres regering har återkommit förstärkt och med uppdrag av sina
väljare att icke ge efter för tjänstemännens fordringar. En lösning av
lönefrågan synes onekligen än mer osäker än förr, ehuru i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
