Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 1 okt. 1929 - Nyval och regeringsskifte i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finländska tidningspressen allmänt antages att ingen regering rimligen kan
undvika att åtminstone i någon mån förbättra tjänstemännens nu
synnerligen dåliga villkor. Manteres regering inväntade riksdagens
sammanträdande den 1 augusti, innan den inlämnade sin
demissionsansökan. Därförinnan hann den dock inlämna sitt budgetförslag, vari
upptogs 85 millioner mark för ökning av de statsanställdas löner.
I den liberala pressen föreslogs en samlingsregering på bred bas.
Agrarpartiets huvudorgan, som icke var obetingat för att agrarerna
ensamma skulle övertaga hela regeringsbördan, förklarade dock att en
sådan samlingsregering vore omöjlig på grund av förbudslagen och
språkfrågan. Det var i alla fall från början ganska givet, att agrarerna
åtminstone skulle vara med och även utgöra de ledande i den nya
regeringen. Då republikens president vände sig till de olika gruppledarna
inom riksdagen med förfrågan om gruppernas ställning till
regeringsbildandet framgick av svaren, att både samlingspartiet och
framstegspartiet kunde tänka sig ett samarbete med agrarerna. Samlingspartiet
förordade till och med en finsk borgerlig koalition. Socialisterna
förklarade att de icke önskade deltaga i regeringens bildande. Svenska
folkpartiets riksdagsgrupp uttalade att den ansåge det oavvisligt, att
regeringen ställde sig på grundvalen av regeringsformens
språkstadganden och lojalt tillämpade dem ävensom underläte att skrida till
administrativa åtgärder, som riktade sig mot landets svenska befolkning. För
övrigt intog den en avvaktande hållning. Agrarerna förkarade, att de
ensamma önskade påtaga sig regeringsansvaret. Därmed var saken
avgjord, och de övriga partiernas medverkan behövdes icke längre. I alla
fall lät den nya regeringen länge vänta på sig. Det blev bekant att
enigheten inom partiet ej var den bästa. Partistyrelsen sammanträdde
och torde fattat synnerligen radikala resolutioner. Den ene efter den
andre, som av president Relander erhöll uppdraget att bilda regering,
vägrade av fruktan för partikonklaven att mottaga uppdraget. Blott
den man, som i den nya regeringen blev försvarsminister, herr
Niukkanen, torde varit beredd att bilda en regering enligt partistyrelsens
stränga direktiv. Men republikens president undvek i det längsta att
lämna ledningen åt den radikala riktningens män. Slutligen åtog sig
den beprövade regeringsbildaren Kallio det svåra uppdraget att i
spetsen för en agrarregering söka den medelväg, som kunde tillfredsställa
hans eget parti och ändå lugna de upprörda tjänstemännen.
Medlemmarna i den nya regeringen tillhöra alla agrarpartiet med undantag av
tre fackministrar, bland vilka endast utrikesminister Procopé, vars
förmåga prövats i många ministärer, förut är känd som politiker.
Huru regeringen kommer att förfara i lönefrågan framstår ännu icke
klart. I regeringsdeklarationen hette det: »Regeringen kommer att fästa
stort avseende vid de åtgärder, som syfta till ämbetsmaskineriets
förenkling och vid sidan av dem rättandet av de missförhållanden, som
yppat sig beträffande avlöningen av statens tjänstemän och
befattningshavare. Sakens natur och statens väl fordrar att regeringen i ro och
utan påtryckning får förbereda denna fråga.» Tydligt är att regeringen
sammanbinder lönefrågan med en omorganisation av ämbetsverken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
