Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Krigets framtid. En replikväxling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sjukhusen försågos med mat, linne och medicin. De föräldralösa barnen
omhändertogos och uppfostrades i barnhem, varvid man i synnerhet
vårdade sig om de hygieniska förhållandena.
Prof. H. säger, att »Sovjetregeringen bleve oförhindrad att lägga
beloppen i bombplan». Det är alldeles självklart att en hjälpaktion måste
stå under effektiv svensk eller internationell kontroll i likhet med vad
som skedde under den svenska Samara-expeditionen. Ryssarna önskade
själva en sådan kontroll. Maxim Gorki, då livsmedelsdiktator och
ordförande i den allryska kommittén för avhjälpande av nöden, yttrade vid
ett tillfälle (enligt kapten K. Sundlo, ledaren för den norska
hjälpexpeditionen): »När utlandets hjälp kommer, måste det finnas kontroll,
utländsk kontroll. Man måste trygga möjligheten att själv kunna följa
hjälpens fördelning i detalj». Den svenska expeditionens chef,
legationsrådet E. Ekstrand, betygade att det största tillmötesgående visades från
Sovjetmyndigheternas sida. Och den av regeringen och Röda Korset
tillsatta kommittén för hjälpen till Ryssland »konstaterade med
tillfredsställelse, att den svenska expeditionen inom givna gränser kunde
samarbeta med exekutivkommittén i Moskva» enligt den konvention, som
avslutats mellan Nansen och Sovjetregeringen, samt att åt svenskarna
»givits tillräckligt fria händer att självständigt omhänderhava all den
hjälpverksamhet, varav den var mäktig». Sovjets tacksamhet kom till
uttryck bl. a. i ett uttalande av sovjetdelegaten dr Alexandroff: »Av de
utländska hjälporganisationer, som bedriva sin verksamhet därborta, är
det svenska Röda Korset utan överdrift sagt det förnämsta».
Tacksamheten betygades också genom de hyllningar, som Sovjet ägnade den
svenska rödakorssystern Karin Lindskogs minne. Hon blev smittad
under sitt arbete och dog i fläcktyfus.
Om frukterna av ett sådant arbete veta vi på förhand ingenting med
visshet. Men vi tro att det ligger någon sanning i följande ord av den
svenska Samaraexpeditionens chef: »Ryssland kan inom rimlig framtid
icke återvinna hälsan utan hjälp från den övriga världen. Att hjälpa
Ryssland betyder också hjälp åt hela den övriga världen». För samma
tanke gjorde sig också Maxim Gorkis maka till tolk, då hon avslutade
en skildring av den hemska nöden i Ryssland med dessa ord: »Hjälpen
I Ryssland, hjälpen I också Er själva».
Frågan gäller om världsfreden bäst tryggas genom att de svenska
försvarsmiljonerna läggas i nya svenska bombplan eller disponeras för en
internationell hjälpverksamhet. Om prof. Heckscher önskar ett
upprätthållande av militär krigsberedskap, måste han acceptera det förra
alternativet. Hans motiv är, att »man måste förbise hela behovet av en
makt bakom en internationell rättsordning för att vilja avväpna de bästa
stöden åt en sådan rättsordning, innan ännu dess sannolikaste fiender
tagit ett steg i samma riktning. På den punkten förefaller mig major
Bratt ha förebragt en fullt bindande bevisföring». Nu är härtill först
att anmärka, att det gives andra maktmedel än de militära. Såsom ett
exempel kan nämnas att rapporterna om det hotande krigsmolnet i Kina
tages med lugn i Wall Street. De krigförande parterna anses icke kunna
finansiera modern krigföring. Kinas kredit i utlandet hotar att helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
