Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Krigets framtid. En replikväxling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ockuperades utan att sätta sig till motvärn. Det är onekligen mer en
folkpsykologisk än en folkrättslig fråga, det medger jag; men att detta
skulle stödja avrustningen förefaller mig i strid med vad man tycker
sig kunna sluta av de händelser vi alla upplevat. Hur Tyskland i ena
och andra fallet skulle ha gjort med Belgien, om det segrat, har man
kanske icke tillräckliga hållpunkter för, fastän man kan draga sina
slutsatser av hur stämningen i Tyskland var. Men att Tysklands motståndare
skulle ha varit oändligt mycket mindre ivriga att komma Belgien till
hjälp, om det ej försvarat sig, förefaller otvivelaktigt; och detta kunde
svårligen undgå att återverka på vad Tyskland skulle ha gjort i det ena
och andra fallet vid ett fredsslut där det stått som segrare. Som det
nu var, blev det en moralisk omöjlighet för ententen att offra Belgien;
gentemot ett Belgien som lagt sig försvarslöst hade ententefolkens
moraliska — eller som moralisk fattade — inställning snarast varit den rakt
motsatta.
6. Förslaget att vi skulle använda halva vår nuvarande försvarsbudget
till årligt understöd åt nöd i Ryssland tolkade jag närmast som en
önskan att ge paradoxalt uttryck åt tanken om broderskapets idé; både
herr Holms inlägg och annat tyda nu emellertid på att det är allvarligt
menat. Kanske det i alla fall ej är nödvändigt att offra många ord på det.
Parallellen mellan att vid enstaka tillfällen få dela ut några miljoner
enligt egen omprövning i ett främmande land och att årligen göra det med
70 miljoner, förefaller allt annat än bindande; det senare kan svårligen
ske utan att förvaltningen av de ifrågavarande områdena övergår till det
land som sköter utdelningarna. Och det tänker man sig som möjligt i
en stat av Sovjet-Rysslands typ, som är mer spärrad för utomståendes
blickar än något europeiskt land varit sedan århundraden!
7. I fråga om möjligheten att finna en fredsfrämjande faktor i makten
över kreditgivningen vid krigstillfälle är jag alldeles ense med herr
Holm att det måste prövas; frågan är för närvarande under
behandling på grund av ett förslag hos Nationernas förbund från Finlands
sida. Men att en världsopinion alltid skulle vara till reds för att tvinga
alla länders bankirer att inställa kreditgivningen åt den stat som
angrepe en avväpnad granne, hör ånyo till de konstruktioner vilkas
samband med den observerade verkligheten är omöjligt att upptäcka. Detta
är nämligen något helt annat än det oförnekliga att bankirerna vid
särskilda tillfällen önska använda sitt inflytande för att undvika krig.
Finland har gått den något mindre pacifistiska men något mer
realistiska vägen att söka få säkerhet för kredit i händelse av angrepp —
ej ens det någon alldeles enkel uppgift.
8. Om det ryska avrustningsprojektets behandling i Genève ha herr
Holm och jag kanske ej olika mening; den var förmodligen bland
annat ett uttryck för ouppriktigheten i de härskande
kontinentalmakternas avrustningsiver. Men det förefaller omöjligt att därifrån sluta till
större uppriktighet från Rysslands sida. Det behövs väl ej mer än att
peka på kommunisternas egna uttalanden och handlingar, det förakt
varmed de alltid ha bemött avväpningen som »borgerlig» ideologi och
deras ständiga råd till sina medlemmar att göra sig till herrar över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>