Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Krigets framtid. En replikväxling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samhällets vapenmakt i stället för att vägra krigstjänst, för att se vad
den fredsviljan kan betyda. För egen del är jag böjd att lägga ännu
större vikt vid den synpunkt som redan kommit till uttryck i min
uppsats, nämligen att världsrevolution och världsfred äro oförenliga
begrepp — anser herr Holm att de kunna förenas?
9. Till sist vill jag säga, som resultat av de icke minst privata
diskussioner jag haft tillfälle att föra efter publiceringen av min förra
uppsats, att det förefaller mig som om man skulle gå i sär på frågan om vad
som menas med krig. Med. kand. Holm förklarar nu: »En nationell
självhävdelse, som tar formen av modern krigföring, framstår för
pacifismen som under alla förhållanden förkastlig». Men vad i detta
komplex är det som framstår som under alla förhållanden förkastligt?
Är det formen av modern krigföring? Eller är det att våldet, oavsett
vilken form det tar, utövas anarkiskt i st. f. att vara verktyg för en
rättsordning? Förrän pacifisterna klargjort detta dilemma för sig själva
och andra har jag svårt att se hur det skall bli någon reda i
diskussionen, och jag skall som avslutning visa hur självmotsägande herr
Holms yttranden därvid förefalla.
Först skulle man föreställa sig att vad han vänder sig mot är moderna
krigföringsmetoder. Det framgår icke blott av det nyss citerade utan
ännu starkare av att han framhåller art. 16 i akten om Nationernas
förbund som bevis för att avväpnade stater också kunna deltaga i
försvaret för förbundet. Nu betyder art. 16 en möjlighet att använda
världskrigets utsvältningssystem av civilbefolkningarna som maktmedel,
och det vill alltså synas, som om herr Holm ansåge denna metod
förenlig med en pacifistisk uppfattning. Man styrkes ytterligare däri när
man längre fram finner det använt som ett skäl emot major Bratts
ståndpunkt, att »exekutivens gas och explosiver» träffa »lojala
folkförbundsmedlemmar» i en anfallande stat. Eftersom det samma är fallet
med utsvältning i enlighet med de ekonomiska sanktionernas metod,
men ingenting invändes däremot, får man det intrycket att enligt
pacifistisk mening allt är väl beställt, bara människorna icke pinas genom
de specifikt militära redskapen. Vad som motiverar denna ståndpunkt
framgår visserligen ej.
Emellertid tillkommer det sedan, att andra delar av herr Holms
inlägg förefalla som uttryck för en helt annan ståndpunkt. Så t. ex. talar
han om »nödvändigheten av att N. F. efter en internationellt
genomförd avrustning förfogar över polisstyrkor till lands och vatten», och
det citeras efter kapten Brunskog något om nödvändigheten av ett »med
hänsyn till tidsläget lämpligt avvägt, organiserat och utrustat värn för
den inre ordningens upprätthållande». Men i så fall ha vi de
militära maktmedlen tillbaka igen, så visst som detta värn svårligen kan
röra sig med ekonomiska sanktioner — i alla händelser icke enbart
med dem — utan i händelse av stark motspänstighet måste ha de »med
hänsyn till tidsläget lämpligt avvägda» bombplanen, eller vad det nyaste
i förstörelseväg eljest må vara. Härmed är man inne på den andra, i
mina ögon enda möjliga vägen, nämligen att ställa våldet i tjänst hos
rättsordningen. Det vore lyckligt, om pacifisterna ville tänka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
